Lilla Kupskalbaggen

Foto: Roy Mathew Francis AU

Den lilla kupskalbaggen Aetina tumida är en liten brunsvart skalbagge som ursprungligen kommer från norra Afrika. Den tillhör släktet glansbaggar som består av över 240 beskrivna arter i Europa och tillhör där underfamiljen Nitiulidae. I Afrika är den lilla kupskalbaggen inte endast specialiserad på honungsbin utan beskrivs på Afrikas västkust som en skalbagge som främst lever av växtsaft. Sedan etablering hos oss utgör den dock ett stort hot mot våra europeiska bisamhällen men betraktas som allätare. I USA identifierades den för första gången 1996 i South Carolina och finns nu närvarande över stora delar av landet. 2002 påvisades även fall i Kanada och Australien och 2014 fick Europa sitt första fall då den hittades i Italien. 

Det är främst under larvstadiet som störst skada sker. Larverna borrar sig igenom vaxkakorna, äter yngel, honung och pollen samtidigt som de sprider en jästsvamp (Kodamaea ohmeri) via avföringen som kontaminerar honungen och får den att börja jäsa. Angripna ramar blir slemmiga och luktar ruttet. Ett bisamhälle kan bli så hårt angripet att det kollapsar och överger kupan.

Lilla kupskalbaggens utvecklingscykel är beroende av luftfuktighet, temperatur och tillgång på föda. Den orsakar därmed störst skada för biodlingar i varma och fuktiga miljöer med tillgång till yngel och honung under större delen av året.

Kupskalbaggens livscykel fullbordas genom fyra stadier och tar mellan 3–12 veckor beroende på förhållandena som nämns ovan.

Äggstadiet: Honan kan lägga mer än 1000 ägg under sin livstid. De läggs i grupper av 10–30 ägg inuti täckta yngelceller och springor i vaxbygget eller andra lämpliga håligheter i kupan.

Äggen är pärlvita och cirka 1,4 mm långa och 0,26 mm breda vilket är ungefär 2/3 av storleken på de ägg som bidrottningen lägger. Antalet ägg som kläcker beror främst på luftfuktigheten men majoriteten av äggen kläcks inom tre dagar.

Larvstadiet:

Larvstadiet är det för bina och biodlaren värsta stadiet ur skadesynpunkt. Direkt i larvstadiet börjar larverna borra och äta sig igenom vaxkakorna. Tillsammans konsumerar larverna stora mängder pollen, honung, ägg och larver, samtidigt som de spiller sin avföring i kupan. Avföringen orsakar att honung i kupan jäser och skapar en mycket otrevlig miljö och lukt i samhället. Larverna kan bli så många och skadorna så omfattande att bisamhället kollapsar och kupan överges. Vid sådana angrepp finns det tiotusentals larver i samhället och biodlare i USA har observerat så många som 30 larver i en och samma cell.

Larverna är cirka 10–12 mm långa och 1,6 mm breda och krämigt vita med ett ljusbrunt huvud. Larverna är lika vaxmottlarver men mindre och med små taggar längs kroppen.

Larvens utvecklingstid bestäms av temperatur och tillgången av föda men är vanligtvis mellan 8–29 dagar. När larven ätit upp sig tillräckligt lämnar den bisamhället och kan krypa i väg flera hundra meter för att hitta en plats utanför kupan, helst i fuktig jord, att förpuppa sig på. I samband med detta är larven som mest sårbar och ett lätt byte för fåglar och myror. Om larven inte hittar en lämplig plats direkt att förpuppa sig på kan den pausa sin utvecklingscykel en tid tills bättre förhållanden erbjuds. 

Puppstadiet:

När larven hittat en lämplig plats borrar den ner sig 5–20 cm i jorden och spinner en kokong runt sig. Den fuktiga jorden och varma temperaturen är avgörande för att fullborda puppans utveckling och göra det möjligt för den nykläckta skalbaggen att krypa upp ur marken.

Puppstadiet kan ta mellan 2–12 veckor beroende om omgivningens förhållanden. Under kalla förhållanden, under 10oC kan puppstadiet ta upp till 100 dagar.

Puppan är först krämigt vit för att sedan övergå till sin mörkare kastanjebruna färg för att sedan skifta till svart när den utvecklats färdig till en skalbagge. Skalbaggen är flygfärdig direkt när den kryper upp ur jorden och kan börja leta efter nya bisamhällen. Den är könsmogen efter cirka en vecka och kan para sig i eller utanför kupan.

Vuxen skalbagge:

En vuxen kupskalbagge kan flyga upp till 15 km för att leta efter en bikupa att reproducera sig i. Den angriper helst svaga samhällen på vår och försommar där den har större chans att få många avkommor och uppehåller sig helst i starka samhällen på hösten där många bin lättare kan hålla värmen. Den vuxna kupskalbaggen är 5–7 mm lång och 3–4,5 mm bred har en oval kroppsform täckt med fina hår och med klubbliknande antenner. Variationen i storlek beror troligtvis på tillgången på föda. Honorna är lite större än hanarna och dominerar i antal inne i bikupan. Den är i början gulaktig till kastanjebrun och skiftar senare till svart då exoskelettet hårdnar. Lilla kupskalbaggen blir könsmogen efter 7 dagar och parar sig utanför eller inne i bikupan där den kan leva i upp till 6 månader. Även som vuxen äter den av honung i samhället och kan även lura bina att mata den.

Foto: Courtesy The Animal and Plant Health Agency (APHA), © Crown Copyright

Vuxna skalbaggar kan upptäckas i kupan men är skygga och springer gärna och gömmer sig vid en inspektion av biodlaren. En genomgång av honungsramarna kan också avslöja baggarnas närvaro då de orsakar söndertuggade och jästa ramar ofta med en rutten lukt på grund av fermentering av honung i samhället.

Om antalet kupskalbaggar växer sig stort går det lätt att se de vuxna baggarna, mängder av larver och även ägg i samhället. I inledningen av ett angrepp när antalet kupskalbaggar är lågt är de mycket svåra att upptäcka. De kan flyga mellan olika bisamhällen dagligen för att lägga sina ägg och uppehåller sig på alla tänkbara platser i kupan.

Vid inspektion av bikupan efter den lilla kupskalbaggen är ett tips att ta av taket på kupan och lägga det upp och ner på marken. Ställ sedan den låda som först ska inspekteras på taket. Den lilla kupskalbaggen är skygg och kryper gärna undan ljuset och ner på det upp och nervända taket där de lätt kan observeras. Annars gömmer den sig gärna i diverse vrår i kupan och man måste kolla mycket noga för att upptäcka angrepp. Larver och spår efter larver kan ses på ramarna och i samband med inspektion av angripna ramar kan man känna en rutten och jäst doft i samhället.

Larver kan även upptäckas utanför kupan och puppor som grävt ner sig framför kupan kan hittas om man letar i marken. En bra metod är att preparera kupbotten med en wellpappbit. Lilla kupskalbaggen gillar att gömma sig i gångarna som bildas under skivan och detta är en enkel och billig metod för biodlaren att kontrollera förekomsten av kupskalbaggar.

Den lilla kupskalbaggen kan sprida sig väldigt fort genom flera olika spridningsvägar. En vuxen skalbagge kan flyga upp till 15 km för att hitta nya bikupor. Larverna är också bra på att förflytta sig och kan lätt sprida sig mellan kupor i bigården. Spridning kan också ske genom förflyttning av jordmassor där förpuppade larver kan finnas och med leveranser av frukt och andra växter. Biodlaren bidrar också till spridning genom flytt av samhällen och skattlådor. Det har också påträffats ägg av lilla kupskalbaggen i drottningförsändelser från USA.

Lilla kupskalbaggen förekommer inte i Sverige.

Lilla kupskalbaggen förekommer ännu inte I Sverige men är listad som en anmälningspliktig skadegörare. Detta innebär att om man hittar eller misstänker att man har den lilla kupskalbaggen i sitt bisamhälle ska man anmäla detta till Bitillsynen. Erfarenheter från andra länder som haft lilla kupskalbaggen en längre tid visar att den behöver bekämpas på flera olika sätt. Användandet av fällor och anpassad skötsel tillsammans med en god kuphygien och regelbunden kontroll är ofta nödvändiga i områden där kupskalbaggen har etablerats. 

Biskötsel:

Starka och friska samhällen med unga vitala drottningar är en grundförutsättning för lyckad motståndskraft mot den lilla kupskalbaggen. Detta innebär oftast att biodlaren behöver byta drottning vart annat år. Nya lådor bör sättas på bikupan en i taget i takt med att minst 2/3 av den översta lådan är fylld med yngel, pollen eller honung. Överskott av pollenramar plockas bort och skattlådor tas hem för slungning regelbundet för att inte locka till sig angripare. Kupmaterial hålls rent och fräscht och eventuella håligheter som kan utgöra bra platser för kupskalbaggens ägg lagas. Om den lilla kupskalbaggen etablerats i ett område bör biodlaren undvika att ställa kupor och framför allt avläggare där. Kuporna bör ställas där det är soligt, torrt och om möjligt på hårdgjorda ytor för att minimera att puppor använder området som sin kläckningsplats. Regelbundet vaxbyte och att hålla kupmaterialet rent från avföring och jäst honung är viktigt för att inte locka till sig fler kupskalbaggar som känner doften av detta på långt håll. 

Fällor:

Det finns ett flertal olika fällor på marknaden som funkar för att fånga vuxna kupskalbaggar. Då öppnandet av bikupan kan trigga lilla kupskalbaggen att lägga ägg rekommenderas oftast en typ av fälla som kan kommas åt utifrån av biodlaren, exempelvis via botten. Det finns också särskilda fällor designade att användas i förråd av vax- och skattlådor. En typ av fälla bygger på att larver lockas med hjälp av ljus ner i en oljig vätska. Lagring av skattlådor och annan utrustning bör ske så svalt som möjligt och där luftfuktigheten understiger 50%. Under 10 oC slutar den lilla kupskalbaggen att lägga ägg och larvaktiviteten avstannar. Precis som vid bekämpning av vaxmott så är frysning av lådorna effektivt. Vid temperaturer under -13oC i mer än 6 timmar dödas alla stadier av den lilla kupskalbaggen. Efter nedfrysningen bör lådorna plastas in eller på annat sätt göras helt täta från nya kupskalbaggar som kommer utifrån. 

Bekämpningspreparat:

När den lilla kupskalbaggen kom till USA gjordes bekämpning främst med kemiska bekämpningsmedel, både i kupan och i marken runt omkring bigården. Risk för restsubstanser i honung och vax samt föroreningar av miljön runt kuporna är överhängande och därför bör dessa behandlingar begränsas. Ett integrerat bekämpningsprogram där skötseltekniska och hygieniska bekämpningar tillsammans med fällor och kontroller av angreppsgrad sker har visat sig vara ett framgångsrikt sätt att hålla den lilla kupskalbaggen i schack. 

Hur kupskalbaggen klarar ett svenskt klimat och vilken grad av bekämpning som skulle krävas här saknar vi i dagsläget mycket kunskap om.

Lilla kupskalbaggens larver kan förväxlas med stora vaxmottens larver och båda arterna kan uppträda i kupan samtidigt. Det är dock relativt enkelt att skilja arterna åt både genom utseende, beteende och skadeverkningar i kupan. Larverna hos båda arterna har 3 par ben nära huvudet. Larverna från större vaxmott har även små mindre utvecklade benpar längs kroppen, och lilla kupskalbaggelarverna har små taggar längs larvkroppen. Vaxmottlarverna blir också större än lilla kupskalbaggens larver, 25mm jämfört med 10mm. Även spillningen skiljer sig åt där kupskalbaggens larvspillning är trådlik medan vaxmottets är mer som en hårda cylinderformade pellets. 

Larverna beter sig också olika, lilla kupskalbaggens larver lämnar bikupan och förpuppar sig i marken medan vaxmotten sätter sina puppor i kupan, oftast på ramarna. Lilla kupskalbaggen kan finnas i alla typer av kupor oavsett hur starkt samhället är, medan vaxmotten uppträder vanligtvis endast i försvagade samhällen eller i utkanten av kupan av starkare samhällen. Kupskalbaggens larver borrar sig också igenom alla typer av ramar även de med nyindragen nektar vilket sällan ses i fallet med vaxmott. 

Symptomen i bikupan är det lättaste sättet ett skilja de båda angriparna åt. Lilla kupskalbaggen lämnar avföring på ramarna som får honungen att jäsa. Vaxmotten lämnar en torr silkeslikt nättråd genom ramen.

SAMARBETSPROJEKT MELLAN: