Rådgivare Cecilia Kronqvist svarar:

På sommaren, när de arbetar hårt för att hålla samhället med föda, slits arbetsbina fort och lever bara 1-2 månader. Arbetsbin som föds på sensommar/höst kommer dock att leva under hela vintern, och samla nektar och pollen tills årets första bin har fötts upp och kan ta över. Drottningen kan bli 4-6 år, och drönarna lever fram till parningen eller tills de slängs ut på hösten.

Rådgivare Cecilia Kronqvist svarar:

Bin är duktiga på att hålla reda på höger och vänster men är det många likadana kupor i en lång rad kan de behöva ytterligare hjälp för att hitta rätt. Bina kan lära sig färgen runt flustret, medan olika färger högre upp på kupan inte hjälper dem i lika stor utsträckning. Ett bra sätt att hjälpa bina med att orientera sig är att ställa kuporna mer oregelbundet och med större mellanrum samt använda naturliga riktmärken såsom stenar och buskar vid placering av kupan.

Rådgivare Erik Heedman svarar:

Erfarenheten visar att det är svårt att försöka förhindra björnangrepp på redan tidigare angripen bigård, har björnen väl ”fått smak på bisamhällen” är de mycket svåra att stoppa framledes. Elstängsel på redan tidigare angripen bigård har visat sig ha en mkt begränsad effekt. Det vanligaste efter en björnattack är att flytta ”hem” resterna av bigården till närhet av människans boningar, på tomten, etc. och då placera ut ”doft av människa” nära/under bikupor (smutstvätt, gamla otvättade strumpor, e. dyl). Ett speciellt utformat elstängsel brukar förbättra möjligheterna att lyckas på den nya bigårdsplaceringen. Skyddsjakt kan i vissa fall vara enda alternativet, enl. erfarenheter från Kanada.

Ang. elstängsel krävs speciella åtgärder/utformning, se Viltskadecenter.se 

och deras dokument:   https://www.viltskadecenter.se/pdfs/bjornskador_i_bigardar_vsc_rek.pdf

Rådgivare Erik Heedman svarar:

Biologi och sjukdomsförlopp
Nosemasjuka (i dagligt tal kallad nosema) orsakas av Nosema apis och Nosema ceranae som tillhör mikrosporidierna. Mikrosporidier är små organismer med förmåga att bilda sporer, ett sorts vilstadium, som också fungerar som organismens spridningsstadium. Bina infekteras genom att de via munnen får i sig sporerna. Nere i mellantarmen gror sporerna och kastar ut en så kallad poltråd som tränger igenom cellmembranet i en tarmcell och möjliggör för sporinnehållet att tränga sig in i en tarmcell. Väl inne i tarmcellen utvecklas parasiten, tillväxer i antal, och bilder i sin tur nya sporer som kan spridas till andra tarmceller eller föras ut med biets avföring. Alla vuxna bin (arbetsbin, drönare och drottning) kan angripas av nosemaparasiten, men normalt angrips arbetsbin i betydligt större utsträckning främst beroende på deras städningsaktiviteter i samhället. Andelen infekterade bin i ett samhälle är störst på våren.

Spridning med bina sker genom felflygning och röveri. Exkrementer kan innehålla stora mängder nosemasporer och spridning kan därför ske genom användning av kontaminerat materiel samt genom kontaminerade foder- och vattenkällor. Genom att flytta ramar och bin i samband med utjämning eller genom förening av samhällen kan nosema snabbt spridas från ett samhälle till ett annat. Nosemasporer kan vara infektiösa under lång tid, i exkrementfläckar mer än ett år.

Rådgivare Erik Heedman svarar:

Nosema kan vara svår att upptäcka beroende på att förloppet ofta är smygande med vaga symptom. Samhällets utveckling står stilla eller bistyrkan minskar. På flustret eller framför kupan kan det finnas flygförlamade eller döda bin, några med uppsvällda bakkroppar. Det kan finnas utsotsfläckar såväl inne i kupan som utanpå. Utsot behöver emellertid inte alltid betyda att samhället drabbats av nosema, liksom ett nosemaangrepp inte behöver betyda att samhället drabbas av utsot. Men om utsotsfläckarna innehåller nosemasporer bidrar utsot till att förstärka sjukdomsförloppet.

Angripna bin kan inte tillgodogöra sig födans proteiner och försvagas därmed. Livslängden reduceras avsevärt och fodersaftkörtlarna utvecklas dåligt, vilket leder till dålig yngelutveckling. Nosema ger sämre honungsskörd och ger vid kraftiga angrepp upphov till ökade vinterförluster. En viss andel av vinterförlusterna beror då på visefall som orsakas av att drottningen blivit infekterad. Stress, proteinstatus i samhället och tidig yngelsättning är faktorer som påverkar sjukdomens förlopp. Även virusinfektioner, som black queen cell virus (BQCV) och bee virus Y (BVY) kan förstärka effekten av en nosemainfektion.

Rådgivare Erik Heedman svarar:

Diagnos
En säker diagnos av nosemasjukan kan enbart ställas genom mikroskopisk analys av binas tarminnehåll eller av hela bin. Typiska yttre symptom på nosemaangrepp saknas helt. När ett samhälle skall undersökas ger prover på levande bin det säkraste resultatet. Ett nosemaprov bör omfatta cirka 60 bin för tillfredsställande säkerhet i diagnosen. Säkrast resultat erhålls genom provtagning på våren på övervintrande bin

Om man har tillgång till ett mikroskop går det utmärkt att själv analysera bina för nosema. Mosa bina med 0,5 ml vatten per bi i en mortel, tillsätt därefter ytterligare 0,5 ml vatten per bi (dvs. total mängd vatten om 60 ml till 60 bin) och blanda väl. En droppe av soppan förs över på ett objektglas och ett täckglas läggs på. Provet undersöks i mikroskop vid en förstoring på t.ex. 10×40 (dvs. okularets x objektivets förstoringsgrad =400). Den ungefärliga infektionsgraden eller angreppsnivån kan t.ex. anges i en fyrgradig skala beroende på mängden sporer i synfältet. Inga sporer = ingen påvisbar infektion, enstaka sporer = svag infektion, 5-40 sporer = måttlig infektion och över 40 sporer = stark infektion. Genom att använda samma standard varje gång (samma mängd vatten och samma förstoring) kan man jämföra angreppsgraden i olika samhällen och från år till år.

Behandling och förebyggande åtgärder
Kraftigt infekterade samhällen bör avlivas, medan bisamhällen med lägre angreppsgrad, men i en omfattning som går att diagnosticera, bör överföras på nytt vaxbygge. Ta bort ramar med utsotsfläckar som kan innehålla nosemasporer och ombona samhället väl. Smält ned kakverk med utsotsfläckar samt kakverk från avlivade samhällen eller kraftigt angripna samhällen. Kakverket bör systematiskt förnyas och det kan även vara en bra idé att invintra på nya vaxkakor eller på mellanväggar om man vill komma till rätta med ett nosemaproblemen. Utbyggda ramar som sparas till nästa säsong kan desinficeras med ättiksyra.

Förutom åtgärder för att minska smitta genom förorenat vax handlar bekämpning av nosema främst om förebyggande åtgärder. Se till at ha bra pollenkällor nära bigården och drivfodra under perioder utan drag (ett bisamhälle får aldrig svälta). Undvik tidig yngelsättning och utvidga måttligt på våren. Invintra på lämpligt foder och ge foder i rena foderanordningar; se dessutom till att ha en hygienisk vattenförsörjning. Undvik att stressa bisamhällen och undvik att krossa bin i samband med ingrepp. Slå inte ihop nosemasjuka samhällen med friska samhällen. Innan ett svagt samhälle förstärks med bin/yngel bör man ta reda på orsaken till att samhället är svagt.

Rådgivare Karina Tomtlund svarar:

Stackmyror kan vara förödande för ett bisamhälle tidigt på våren. Om man märker att man har stackmyror krypandes på kuporna är det viktigt att vidta åtgärder, även om det bara är enstaka myror. Har man sina kupor på en ställning med ben så kan man ställa benen i byttor med förslagsvis vatten, för att hindra myrorna ta sig upp på ställningen. En annan variant är att ställa kuporna på byggplast, helst två lager, som får sticka ut lite utanför kuporna, detta brukar hindra de flesta myror att ta sig upp till kupan. Det är viktigt att vara ute i god tid på våren, en myrstack kan tömma ett bisamhälle på allt (honung/socker, bin, yngel) på bara några dagar. Har man ett omfattande angrepp så kan det bästa vara att flytta bort bikuporna till ett nytt ställe (flytta minst 3 km).

Rådgivare Karina Tomtlund svarar:

Bålgetingar ses ofta hovra framför kuporna på sensommaren i ett försök att fånga bin i luften. Det är normalt ingen större fara och de har som oftast inte någon större påverkan på bisamhällets styrka. Getingar kan vissa år vara ett större problem framför allt för avläggare och svagare samhällen, det bästa för att skydda sig är att minska flustret ordentligt. Har man stora problem så kan man tillfälligt göra en så liten öppning att endast ett bi åt gången kan passera och kontrollera samtidigt så att det inte går att ta sig in på andra ställen i kupan tex genom springor mellan skattlådor eller under taket.

Rådgivare Thomas Henriksson svarar

Det finns många varianter för tillsättning av drottningar. För det första – säkrast att lyckas med tillsättning av en drottning är att den är äggläggande, det vill säga inte en oparad drottning.

För det andra – störst chanser för lyckad tillsättning är om den görs i en avläggare som har täckt yngel med utkrypande bin och samtidigt saknar ägg och öppet yngel helt och hållet. 

Detta uppnås genom att man spärrar upp några yngelramar i det ursprungliga samhället ca 10 dygn innan avläggaren görs. Placera dessa yngelramar närmast spärrgallret om det finns flera skattlådor. Då brukar bina inte dra upp några drottningceller på de ramarna, eftersom drottningen går precis andra sidan spärrgallret. 

För säkerhets skull kontrolleras ändå förekomst av drottningceller, vilka rivs om det finns några den dagen man gör avläggaren. Eftersom det nu gått 10 dygn sedan ramarna spärrades bort från drottningen finns nu enbart täckt yngel på dessa. Det är dessa spärrade ramar man använder för att göra avläggaren och tillsätter drottningen i denna.

Rådgivare Thomas Henriksson svarar:

Rensningsiver, utrensningsförmågan eller städivern hos bin är en egenskap som är genetisk. Arbetsbina ärver egenskapen från sina föräldrar, drottningen och drönarna. Genom att mäta utrensningsförmågan i blivande avels-samhällen så får man fram dokumenterade egenskaper hos drottningar som går vidare till avel. Nyttan med denna egenskap är att bina städar i kupan och samtidigt städar ut sjukt yngel som angripits av olika sjukdomar. Om de är tillräckligt effektiva på att städa så håller sig samhället lättare friskt även då det utsätts för smitta, samtidigt som andra samhällen med mindre städiver går under av samma mängd smitta. 

Under sommaren mäts hur många procents utrensningsförmåga samhället har. Vid två olika tillfällen avdödas 100 täckta yngelceller i kupan. 24 timmar senare räknar man hur många celler som blivit utrensade, och får på så vis fram procenten. Genomsnittet från de båda testerna blir det som dokumenteras vidare. 

Ynglet kan dödas genom några olika metoder. 

1. 100 täckta yngelceller (med en viss ålder på ynglet) skärs ut och dödas i frysbox. Sedan sätter man in den upptinade biten i vaxkakan igen och testet startas.
2. Ynglet nåldödas genom vaxlocken. (framifrån)
3. Ynglet nåldödas från baksidan av vaxkakan för att inte ge hål i vaxlocken.
4. Flytande kväve hälls på området man ska testa, varpå ynglet fryser ihjäl. 

Det viktiga är att alla testsamhällen i samma bigård testas med en och samma metod för att de ska gå att jämföra med varandra.

Rådgivare Johanna Adolfsson svarar:

Biodlaren bör sträva med att arbeta med ett så rent vax som möjligt, fritt från föroreningar, så att bina kan leva och växa i en ren miljö.

Under en säsong kan bidrottningen lägga ägg i samma cell upp till fem till sex gånger. Varje nytt yngel blir till en kokong som fastnar i cellen. Det gör cellen både mindre, mörkare och trubbigare. Detta i sig kan öka ansamling av mikroorganismer i takt med att cellerna används och kan därför orsaka ett ökat tryck på sporer, svamp, bakterier, kemikalier och läkemedel.  Dessa föroreningar påverkar bivaxet på olika sätt men man kan absolut fastställa att en regelbunden förnyelse av vaxet i kupan är det bästa sättet att minska trycket på sjukdomar och eventuella bekämpningsmedel/läkemedel som kan finnas i gammalt vax. Tänk på att även nyutbyggda bivaxramar kan innehålla sporer, bakterier eller bekämpningsmedel men de har, till skillnad från mörka ramar, en mycket lägre kontaminationsnivå.

Bivaxet i kupan behöver förnyas regelbundet och gärna med eget täckvax för att säkerställa ett så rent bivax som möjligt. Riktlinjer pekar på att i snitt byta ut en tredjedel av bivaxet varje år. Genom att ersätta med mellanväggar från eget täckvax säkerställer biodlaren ett så rent bivax som möjligt i kupan.

­Rådgivare Johanna Adolfsson svarar:

Ingen vill bli uppäten av en svamp inifrån och ut. Men det är precis vad som händer med honungsbilarver infekterade med Ascosphaera apis. Denna patogen orsakar kalkyngel, en sjukdom hos både samhällsbyggande och solitära bin. Sporerna gror i larvens tarm, sedan spricker svampgrenarna från larvens baksida på bara några dagar efter att de ätit upp larven.      Även om vuxna bin inte är mottagliga för denna patogen, kan de överföra sjukdomen inom och mellan bikupor.

Symtom dyker oftast upp på våren för att sedan avta när temperaturen ökar på sommaren. Sporerna kan finnas vilande i bivax och honung och sprids bäst vid temperaturer nära 30 grader celsius. Ett försvagat immunförsvar hos bina kan ytterligare öka risken för kalkyngelsinfektion.

Man känner igen kalkyngel på deras mumieliknande utseende. Honungsbikadavret ses vanligtvis utsträckt i cellen i upprätt tillstånd, har svullnat upp och fyllt cellen. När den till slut torkar ser den ut som en mumie. Mumien kan vara brun, svart eller vit beroende på om den innehåller många eller inga sporer.

Även om den är dödlig för enskilda larver, förstör kalkyngelsjukdomen vanligtvis inte ett helt bisamhälle. Kalkyngel kan dock orsaka betydande förluster både vad gäller antalet bin och bisamhällets produktivitet. Honungsbin har inget naturligt försvar mot denna svamp förutom rensningsiver och det finns idag inget välbeprövat bekämpningsmedel mot kalkyngel. Byte av drottning till en med bättre anlag gällande rensningsiver samt vaxbyte löser ofta problemet.

Rådgivare Ulla Lundström svarar:

Du måste förvissa dig om att samhällena inte står inom ett skydds- eller övervakningsområde. Om de inte gör det så kan du flytta bina efter att först ha kontrollerat att de verkar friska. Om de står inom skydds- eller övervakningszon så behöver du tillstånd av bitillsynsman för att flytta. Det är enkelt att hålla sig uppdaterad genom att prenumerera på Jordbruksverkets nyhetsbrev för att få uppdateringar om bihälsoläget.

Rådgivare Ulla Lundström svarar:

Ja, du får ta hem och slunga skattlådorna ifall slungrummet ligger inom samma övervakningsområde. Om inte, så måste du få tillstånd av tillsynsmannen innan flyttning får ske. 

Rådgivare Ingrid Evaldsson svarar:

Privatpersoner

Ring till svärmtelefonen: 0766-86 07 01

På http://biodlarna.se/svarmtelefonen hittar du mer information om Svärmtelefonen

Om du vet att någon av grannarna har bikupor så försök nå den personen så fort som möjligt. Bisvärmar är inte farliga men de kan bosätta sig i mindre lämpliga utrymmen. Därför är det bra att fånga in svärmen snabbt och ge den en anpassad bostad det vill säga en ny bikupa.

Du kan också hitta den lokala biodlarföreningen på följande sida: www.biodlarna.se

Biodlare

Du bör fånga svärmen så fort som möjligt då det finns en risk att den flyttar vidare.

Sitter svärmen så den enkelt nås, ställer du en papplåda, balja eller en kupa under. Ibland är det lättast att klippa av den gren svärmen sitter i och slå ner bina kontrollerat i lådan. Ibland räcker det med en kraftig skakning så svärmen trillar ner. Nu får du vänta en stund och se efter om bina stannar kvar i lådan – då har du fått med drottningen. Vänta i så fall in de bin som inte följde med när du slog ner bina i lådan. Om bina däremot flyger bort från lådan sitter drottningen kvar på svärmplatsen och du får göra om proceduren. Ställ lådan/kupan svalt och stäng flustret. Framåt kvällen kan du slå över bina i en vanlig kupa ifall svärmen fångades i en papplåda. Det går bra med mellanväggar då bin som svärmat gärna bygger vax men ge bina en honung/foderram.

Om svärmen sitter högt upp i ett träd behöver man en stege – ta inga onödiga risker och tänk på din säkerhet i första hand.

Tänk på risken med smitta när du hanterar svärmar. Sitter svärmen tex i ett skyddsområde får den ej flyttas ut innan besiktning. Det är även bra att kontrollera varroa.

Tips: Tänk på att det tar nästan alltid längre tid än vad man tänkt att fånga en svärm.

Du behöver ligga steget före bina. Det finns många svärmförhindrande åtgärder både förebyggande och akuta men viktigast är:

• Se till att det finns tillräckligt med plats för både yngel och honung. Främst under senvår och försommaren när bisamhället växer fort i styrka.
• Försök ha unga drottningar då de i regel är mindre svärmbenägna än äldre.
• Gör en tidig avläggare där ursprungskupan får en ny drottning / alternativt dra upp en egen.

Att göra avläggare på svärmceller ger dig inga bra förutsättningar i längden. Då tar du fram svärmvilliga drottningar och problemet med svärm kommer att bli en följetong.

Om du hittar svärmceller – agera snabbt och vänta inte. Sök mer praktisk information på svärmning hos www.biodlarna.

Tips: Ha alltid ett ”svärmkit” klart, till exempel låda, ramar, tak, botten och gärna en större låda/balja. Då är du förberedd när svärmen kommer.

Rådgivare Danny Zwaard svarar:

Ja, t.ex.företaget  WaterCircles erbjuder försäkring a bikupor mot amerikansk yngelröta.

Rådgivare Danny Zwaard svarar:

Det man kan göra et att erbjuda bin en egen vattenanordning nära kuporna. Det är tyvärr ingen garanti att bina inte går till grannens pool. Bina är trogna att flyga till samma ställe när det väl har hittat en källa till vatten/nektar/pollen mm. Så ställ fram en vattenanordning till bina innan de hittar grannens pool.

Rådgivare Danny Zwaard svarar:

Försök förebygga röveri genom att inte har honungsramar och skattlådor ståendes öppna i bigården när du inspekterar ett samhälle, särskild i tider med dåligt nektardrag. Håll jämnstarka samhällen i din bigård. Om du behöver stödfodra ett samhälle ger du fodret inne i kupan med t.ex. med en ramfodrare och fodret ska vara i direkt anslutning till bimassan så att vaktbin försvarar det. Ge helt fodret på kvällen eller när det är dåligt väder. Undvik spill av foder.

Är röveri ett faktum kan du flytta samhället som är utsatt för röveri minst 3 km bort. Har man inte möjlighet till det är ett alternativ att minska flustret rejält, t.ex. att öppningen inte är mycket större än att 1 bi kan gå in eller ut. Ett annat knep är att stänga flustret helt med tidningspapper som bina måste äta sig igenom. Det finns även särskilda röverinät/skydd att köpa som monteras på flustret, dessa går även lätt att tillverka själv.

Rådgivare Henrik Björk svarar:

Undersök förekomsten av varroakvalster i samhället. Vid hög angreppsgrad av kvalster drabbas samhället av virus, ynglet dör och rensas ut. Titta efter bin med missbildade vingar som är ett tecken på hög varroaförekomst. Om kvalstermängden är hög (>3% på levande bin eller >5 nedfall/dag) behöver samhället behandlas mot kvalster.

Om kvalstermängden inte är hög kan du fortsätta undersökningen enligt nedan.

Plocka ut larver från celler med insjunkna lock. Ser puppan ut som en vattnig säck är det troligen virussjukdomen säckyngel. Sjukdomen brukar gå över av sig självt när samhället utvecklas på sommaren.

Det skulle kunna vara att ynglet blivit för kallt pga för stort utrymme för bistyrkan. Minska ner utrymmet så att bina kan hålla ynglet varmt.

Om du öppnar celler med insjunkna lock och larven verkar vara en sörja, stick ner en tändsticka i cellen och vrid om. Dra sedan ut tändstickan. Ifall du ser att det som fastnat på tändstickan verkar bilda en tråd ner i cellen, kan det röra sig om amerikansk yngelröta. Vi sådan misstanke skall bitillsynsman genast tillkallas.

Rådgivare Henrik Björk svarar:

Ja, europeisk yngelröta förekommer i Sverige men antalet registrerade fall är få.

Lindriga symptom av europeisk yngelröta brukar försvinna av sig självt utan speciella åtgärder då bina rensar ut det sjuka ynglet. Även vaxförnyelse reducerar smitta

Rådgivare Richard Johansson svarar:

Symptomen hos europeisk yngelröta kan variera betydligt på grund av flera sekundära bakterier som i samband med infektionen också framträder. Men larver som dör på ringslarvsstadiet får ofta en karakteristisk ljusbrun, gulaktig färg. Trakésystemet, som inte är synligt på en frisk larv, framträder som vita linjer över larvkroppen. Om ynglet dör i täckta celler kan en täckt yngelkaka ha ett utseende som påminner om amerikanskt yngelröta, med insjunkna cellock som bina bitit hål i men utan att den döda larven blivit till en seg massa. Den döda larven torkar istället långsamt till en skorv. Yngelkakan får efter ett tag ett håligt utseende och angrepp upptäcks vanligtvis först i utkanten på yngelrummet. Lukten kan ibland vara sur eller fisk-lik men ibland känner man ingen lukt alls. Olika lukt uppstår på grund av de sekundära bakterier som växer i samband med angreppet.

Rådgivare Henrik Björk svarar:

Nosema kan orsaka utsot hos bisamhällen. Avdöda därför 60 bin för vidare analys av nosemainfektion.

De ramar som har avföringsfläckar avlägsnas och vaxet smältes ner samt ramarna tvättas i 2% kaustiksoda. Tvätta även insidan på lådorna samt botten med 2% kaustiksoda.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

Virus är biologiska partiklar som orsakar sjukdom och dessa kan bara föröka sig i levande vävnad. De består av DNA eller RNA och har ett skyddande proteinhölje med partiklar som kan få fäste i eller tränga in i kroppens celler. Vissa virus kan också överleva på alla möjliga ytor så som på vax med mera utan att därmed föröka sig. Bin kan drabbas av en mängd olika virus och det är främst tillsammans med varroakvalstret som infektioner som hotar samhällets överlevnad uppstår. Mycket är fortfarande okänt kring hur olika virus påverkar våra bisamhällen och att ge generella råd kring virusangrepp är svårt. Att se till så mängden varroakvalster hålls nere är den viktigaste insatsen för att minska spridningen av virus. Ett starkt och ostressat bisamhälle klarar i regel att hålla virusinfektioner nere av sig själva men kan behöva hjälp med foder och att sitta ombonat. Vid exempelvis upprepade angrepp av säckyngel kan det hjälpa att byta drottningen till en med bättre uppvisade anlag gällandes utrensningsiver. I övrigt saknas behandling mot virus i bisamhället och all användning av antibiotika är förbjuden.

Rådgivare Richard Johansson svarar

Det finns flera anledningar till detta förutom att ha koll så inte varroapopulationen i bisamhället blir för stor.

Ta beslut om rätt tidpunkt för bekämpning

Biodlare behöver känna till hur snabbt varroa kan byggas upp i bisamhället och när det är rätt tidpunkt för bekämpning. Med enkla övervakningsmetoder på vår- och sensommar kan biodlaren erhålla denna information från bisamhället och skadorna från varroan kan begränsas betydligt.

Kunna avgöra om en bekämpning har gett önskad effekt

Bara för att man utfört en varroabekämpning i bisamhället betyder inte det att den gett förväntat resultat. Med organiska syror kan effekten variera kraftigt exempelvis vid olika vädertemperaturer och det är därför viktigt att kontrollera bekämpningsresultatet. Även vid användning av kemiska bekämpningsmedel med hög verkningsgrad bör kontroll av bekämpningseffekt göras då resistens mot medlets verksamma substans kan uppstå.

Avelsparameter

Att mäta tillväxten av varroa och/eller angreppsgraden i bisamhället är mycket intressant ur avelsperspektiv. Långsiktigt är detta viktigt för att öka binas egna motståndskraft mot varroa.

Kontrollmetoder

Det finns en rad olika kontrollmetoder där alla har både sina för- och nackdelar. Vissa är mer tillförlitliga än andra men kräver då kanske istället större arbetsinsats från biodlaren. Det är viktigt att varje biodlare väljer en metod som passar in i den egna biodlingen och som man vet kommer fungera långsiktigt över tid. Metoden ska ge den information biodlaren behöver för att kunna ta bra beslut i sin varroabekämpningsstrategi.

Använd den metod som passar din biodling och ditt tidsutrymme bäst. Tänk långsiktigt och hitta en testmetod som du tror du kan hålla och som kan fungera bra över tid.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

Det finns flera olika biodlingstekniska kontrollmetoder som går bra att använda så som drönarutskärning och spärrboxmetoden. Det pågår också på flera håll avelsarbete för att selektera fram resistensbeteenden och tolerans mot varroa hos bina. Även i din egen biodling kan selektion göras genom att konsekvent odla drottningar från bisamhällen med störst motståndskraft.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

Nej! Vid större nationella provtagningar har sporer hittats hos mellan 2-5% av de testade bisamhällena

Rådgivare Richard Johansson svarar:

Det betyder att bakterierna kan bilda sporer som bland annat fungerar som bakteriernas vilostadie. Om bakteriernas möjlighet att överleva inte är tillräckligt bra bildas i stället sporer, bakterierna sprids på nytt när förutsättningarna för bakterietillväxt åter är goda och sporerna börjar gro.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

De är mycket motståndskraftiga och kan överleva i sitt vilostadie flera decennier

Rådgivare Björn Gustavsson svarar:

För många samhällen i samma bigård bör undvikas (ej fler än 10) om inte fodertillgången är mycket god. Placera heller inte bisamhällen nära naturreservat där det kan finnas rödlistade biarter. Hjälp honungsbin och vildbin med fler biväxter nära bigårdarna. Ha god kontakt med lantbrukaren i området.

Rådgivare Björn Gustavsson svarar:

Vilda bin och antalet arter minskar medan honungsbin stadigt ökar

Rådgivare Johanna Adolfsson svarar:

Det finns en hel del anledningar som kan förklara varför dina bin har dött under vintern.

Här kommer en checklista: 

1. Varroa 

Vissa frågor kan man börja ställa sig själv: Vad visade de senaste Varroa-räkningarna?  Vad använde jag för att behandla mot Varroa förra gången jag behandlade? När behandlade jag senast för Varroa?

Varroa är oftast den främsta anledningen till vinterdödlighet. Varroa orsakar inte bara skada på bina. Det är även en källa till spridning av olika virus som till exempel DWV (Deformed Wing Virus). Ett bisamhälle som inte får hjälp mot varroa går oftast en säker död till mötes. Var där dessutom kliniska sjukdomssymtom (tex vinglösa bin, insjunkna lock, kvalster på bina) i bisamhället under föregående sommar är sjukdomsförloppet i bisamhället redan långt gånget.

Fundera över hur du håller varroatrycket nere i kupan och hur du vet att ditt förebyggande arbete gett ett önskat resultat. 

2. Invintring och vinterfoder 

Har du kontrollerat varroatrycket och vet att din behandling ger gott resultat kan du börja fundera över dina rutiner kring invintringen av bisamhället. Hur sent på säsongen invintrade jag (för sent)? Var bisamhället tillräckligt starkt (tillräckligt med yngel) och fanns där tillräckligt med vinterfoder för att klara vintern? 

3. Hur ser det ut i de andra bikuporna i din bigård? 

Det är alltid lite knepigt att ta reda på varför ett bisamhälle har dött under vintern, speciellt när det inte finns några bin i kupan. Men du kan ofta gissa vad som hände med det drabbade bisamhället genom att titta på de andra bisamhällena i bigården, som fortfarande lever. Hur mycket Varroa är det i dem? Har de tillräckligt med vinterfoder? Är de andra bikuporna lika tunga under tidig vår som vid invintringen (ett tecken på att det döda bisamhället kanske blivit rövat)? Ser du tecken på virus eller andra patogener i kupan? Genom att titta på de som lever kan du få en bra inblick i den som dog. 

4. Inga bin i det döda samhället? 

En sista anmärkning gällande att du upptäcker att det inte finns några bin i det döda samhället:  En anledning kan vara att bisamhället förlorade sin drottning och bina drev bort från den till en närliggande bikupa när deras bisamhälle långsamt minskade. Det är även så att ett bisamhälle inte behöver vara dött länge innan olika skadedjur och rovdjur slår in för att äta bi kropparna.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

 Varroa upptäcktes i Sverige för första gången i slutet på 80-talet på Gotland.

 De sprider sig naturligt genom svärmning, röveri och felflygningar. Den naturliga spridningen går relativt långsamt (med mindre än 5 km per år).

Störst spridning sker genom biodlaren då bisamhällen med varroakvalster flyttats till nya platser och nya länder över hela jorden. Även inom den egna biodlingen sker spridningen effektivt då ramar flyttas mellan samhällen och avläggare flyttas ut till nya bigårdar

Rådgivare Richard Johansson svarar:

I drönarynglet kan de producera fler parade döttrar på grund av drönarens längre utvecklingstid/tid då cellen är täckt.

Rådgivare Richard Johansson svarar: 

Man bör ta hänsyn till flera parametrar så som hur hög verkningsgrad har metoden jag ska använda? Hur mycket kostar varje behandling och hur hög är arbetskostnaden? Lämnar metoden restsubstanser i vaxet eller kan den leda till resistens mot den verksamma substansen hos kvalsterna? En del metoder är mer arbetskrävande än andra och vissa metoder behöver upprepas eller kompletteras med andra bekämpningsinsatser. Som biodlare är det viktigt att du har tillräcklig kunskap om den metod du ska använda och hur den fungerar mot varroan. 

Väljer du en ekologisk bekämpningsmetod så som myrsyra eller oxalsyra så är de enkla och har en låg kostnad per behandling, begränsad risk för restsubstanser i vax om de använts enligt

föreskrifterna men effekten av behandlingen kan variera på grund av temperatur, mängden yngel etc. Om du i stället använder konventionella läkemedel får du en hög verkningsgrad där nästan alla kvalster dör av behandlingen, men då den istället kostar mer att utföra och risken för både restsubstanser i vax och utvecklande av resistens hos kvalster är större.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

Förekomsten är vanligast på våren och upptäcks då också lättast. Undersök ynglet noga. Vid smitta kan det finnas tomma celler sk hålat yngel samt insjunkna och uppbitna cellock. Den döda larven ger ett vattnigt och säcklikt intryck.

Infekterade larver dör med huvudet mot cellocket efter att cellen har täckts, den får först ett gulaktig utseende som därefter övergår till grå/gråsvart. Intorkad liknar de gondoler i tvärsnitt som är lätta att avlägsna.

Rådgivare Richard Johansson:

Denna observation är inte helt ovanligt och oftast handlar det om gamla slitna bin. Men det kan också vara symptom på virus så som svartfärgningssjuka. Detta virus orsakar hårlösa bin som ger ett blankt och mörkt intryck.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

En kalkyngelmumie kan vara helt vit eller mörkfärgad i olika grad.

Detta för att det finns 2 ”kön” av svampen. Den vita mumien är genomväxt av bara en typ av mycel och saknar då fruktkroppsbildning och kan därmed inte smitta vidare.

I de grå/svarta finns fruktkroppar med sporsäckar som kan föröka sig. Dessa är motståndskraftiga och kan överleva både i och utanför kupan i många år.

Rådgivare Richard Johansson svarar:

Mindre förekomst av kalkyngel förvinner ofta av sig självt men du kan påskynda tillfrisknandet genom att ta bort angripna ramar, byta vax i yngelrummet regelbundet och hålla endast starka samhällenmed rätt förhållande mellan biutrymme och bimassa samt rätt förhållande mellan yngel och vuxna bi. Kupan bör ha god ventilation för att förhindra fukt. Byt drottningen till en med bättre anlag för rensningsiver.