Under sensommaren har det hört av sig ovanligt många medlemmar som har fått cementhonung i kuporna. Cementhonung eller betonghonung som det ibland också kallas är honungsdagg som exempelvis kan komma från den Stora granbarrlusen Sacciphantes abietis eller andra lusarter så som Cinara piceae. I år har det vädermässigt varit ett mycket gynnsamt år för bark-, blad- och barrlöss vilket resulterat i ett kraftigt drag på honungsdagg från bland annat dessa löss. De honungsdaggsproducerande lössen producerar förutom glukos, fruktos och sackaros en trisackarid, som heter, melicitos. Melicitos är mycket svårlösligt och binas saliv förmår inte att bryta ner strukturbindningen i honungsdaggen. När bina torkar ner honungen blir koncentrationen av glukos och melicitos mycket hög och honungen kristalliserar blixtsnabbt. Honungen går ej att slunga och det hjälper inte med vare sig värme eller honungslossare vilket blir till en mardröm för biodlaren. Ramarna måste i stället smältas ur och honungen separeras från vaxet genom upphettningen.
De kristalliserade ramarna kan inte ges tillbaka till bina och användas som vinterfoder då det krävs mycket vatten för att bina ska kunna använda honungen som föda. Däremot kan enstaka ramar sparas och ges på våren/försommaren till starka bisamhällen när bina kan flyga ut och hämta vatten. En eller ett par ramar kan då doppas i vatten och sättas i direkt anslutning till yngelramarna. Detta kan dock vara lite vanskligt, skulle bina komma in med ny blomsterhonung och placera denna i cellerna med cementhonung, blir denna ympad med melicitos och går då inte heller att slunga ut.