Nordisk-baltiska birådets årliga möte arrangerades i år i Tallinn, Estland. Som vanligt bjöd mötet på ett gediget och intressant program med fokus på aktuella och angelägna frågor för biodlingen i Norden och Baltikum. Flera svenska representanter fanns med på talarlistan. Bland annat presenterade Björn Gustavsson från Jordbruksverket aktuell statistik kring vinterförluster och det ökande antalet ”tomma kupor”, ett problem som drabbat många biodlare efter den gångna vintern. Orsaken tros vara varroa- och virusrelaterat, men mer forskning och kunskap behövs. Lotta Fabricius Kristiansen från SLU redogjorde för sitt pågående arbete med att undersöka vilka kanaler biodlare helst använder för att ta till sig kunskap från forskare och rådgivare, och hur kommunikationen mellan praktik och forskning kan utvecklas. Hösten 2020  genomfördes en undersökning i Sverige kring vilka källor biodlare använde för att skaffa sig kunskap. Undersökningen var en del av en global undersökning som organiserats av COLOSS-organisationens arbetsgrupp för att knyta ihop forskning och praktik, och som Lotta Fabricius Kristiansen på SLU Kompetenscentrum rådgivning, leder tillsammans med en kollega från Österrike. Viktiga slutsatser från undersökningen visar på att biodlarens erfarenhet är avgörande för hur kommunikationen anpassas till mottagarens behov. Informationsinsatsen bör främst riktas till mindre erfarna biodlare. Nyblivna biodlare söker kunskap genom skriftliga medier, digitala resurser och direktkontakt, som mentorer eller lokala instruktörer. Det finns en tydlig efterfrågan på högkvalitativt informationsmaterial på nätet. Nya biodlare behöver regionala biodlarstrukturer för att kunna erbjudas professionell personlig rådgivning eller ett mentorskap. Oavsett biodlingserfarenhet använder biodlare biodlartidningar och den lokala biodlarföreningen som viktiga kunskapskanaler. Undertecknad fick i år möjlighet, efter förfrågan från övriga deltagarländer, att presentera Biodlarnas uppskattade tjänst Svärmtelefonen och vilken betydelse den haft för bihälsoarbetet i Sverige. Presentationen väckte stort intresse, och flera förbund uttryckte efteråt nyfikenhet för att bygga upp liknande system i sina hemländer.

Biodling och vilda pollinatörer

I flera europeiska länder pågår en diskussion om den konkurrens som kan uppstå mellan honungsbisamhällen och vilda pollinatörer. Linn Groeneveld från Norge tog upp ämnet i en presentation som följdes av engagerade och nyanserade diskussioner. Kritiken mot biodling handlar ofta om de potentiella negativa effekter som konkurrens från skötta honungsbin kan ha på vilda pollinatörer. Projektet som presenterades belyste hur denna påverkan beror på flera faktorer, såsom tillgången på lokala resurser och graden av specialisering hos exempelvis vilda bin. Projektet kombinerar vetenskaplig forskning med bred delaktighet från allmänheten. En del av projektet har varit att utveckla ett modelleringsverktyg för att mäta pollinatörers förekomst, mångfald och interaktioner med olika växtarter. Studierna genomförs på ett 40-tal platser i Hallingdal i centrala Norge, ett område som normalt saknar honungsbin. Som en del av försöket introducerades 50 bisamhällen för att undersöka vilka förändringar detta medförde för de vilda pollinatörerna i området. Den andra delen av projektet fokuserade på medborgarforskning. I samarbete med naturvårdsorganisationer har det norska biodlarförbundet arbetat med informationsinsatser, bland annat genom att ta fram en fälthandbok för identifiering av solitära bin och humlor samt samordna aktiviteter kring World Bee Day.

Biodlingen i Estland

Biodlingen i Estland har långa traditioner och spelar fortfarande en viktig roll, både kulturellt och ekologiskt. Som värdland stod estniska presentationer naturligt nog i fokus under delar av programmet. I Estland domineras biodlingen av hobby- och deltidsbiodlare, även om antalet yrkesbiodlare är växande. I dagsläget finns omkring 50 biodlare som bedriver biodling på heltid, några hundra på deltid och drygt 3 000 registrerade biodlare med biodling som fritidsintresse. Biodlingen är spridd över hela landet, med en något högre koncentration i södra och centrala Estland där jordbruk och blomrika marker är vanligare. Under konferensen fick vi deltagare även uppleva det hårda estniska vinterklimatet. Estland har ett typiskt nordligt, tempererat klimat med kalla vintrar och en relativt kort men intensiv biodlingssäsong. Vintrarna ställer höga krav på starka och friska samhällen, bra isolerat kupmaterial samt en god vinterfoderstrategi. Första kvällen på plats besökte vi en biodling placerad på ett höghustak, där och då noterades temperaturen till –15 °C och vindskydd saknades framför och runt kuporna. Biodlaren som sköter kuporna berättade sedan, föga förvånande, att de brukar ha problem med vinterförluster bland samhällena uppe på taket.

Urban biodling i Tallinn

Tallinn har under senare år utvecklats till ett intressant exempel på hur honungsbin kan integreras i en tät stadsmiljö på ett sätt som gynnar biologisk mångfald, utbildning och allmän acceptans för bin. Under det senaste decenniet har samarbetet mellan Tallinns biodlarföreningar och staden gradvis skapat ramar där urban biodling inte längre är något udda, utan en naturlig del av stadsbilden. Antalet registrerade bigårdar i Tallinn har de senaste åren ökat snabbt, vilket speglar både ett växande intresse för biodling och myndigheternas vilja att ge ut tydliga riktlinjer för ansvarsfull placering av bisamhällen. I dag finns urbana bigårdar på tak, innergårdar, i koloniområden och vid offentliga institutioner, ofta med ett pedagogiskt uppdrag utöver produktion av honung. Staden har även investerat i pollinatörs-vänlig infrastruktur, exempelvis genom ängsrestaurering och minskad klippning av gräsytor i parker med mera.

 Honungsfusk- en fortsatt viktig fråga

För många av oss är företaget Celvia bekant och Kaarel Krjutškov uppdaterade åhörarna kring utvecklingen av DNA-tekniken för att upptäcka förfalskad honung. Honungsproducenter och honungspackare möter allt större utmaningar från förfalskad och felmärkt honung som når marknaden, vilket undergräver både prisstabiliteten och konsumenternas förtroende för äkta, lokal honung. Befintliga analysmetoder har inte varit tillräckliga för att stoppa fusket och har sedan lång tid tillbaka välkända begränsningar. Detta har lett till att Celvia har utvecklat en omfattande DNA-baserad metod för att verifiera honungens äkthet. Det metagenomiska honungs-DNA-testet MDAv2 analyserar allt DNA som finns i honung, inklusive DNA från växter, insekter, djur och mikroorganismer, vilket tillsammans ger en bild av honungens unika biologiska fingeravtryck. Testet har utvecklats med hjälp av prover som samlats in över hela Europa. I presentationen visade Kaarel resultaten från de nordiska och baltiska länderna där det tydligt framgår att honung från dessa regioner bildar kluster som kan uppvisa en tydlig regional signatur. Detta kan sedan användas som ett starkt komplement till övriga tester för att bekräfta honungens äkthet.

Bihälsa och framtida utmaningar

När det gäller bihälsa är varroakvalstret den största utmaningen för estnisk biodling, precis som för övriga Europa. Bekämpningen sker ofta med kemiska preparat, men även i kombination med organiska syror. I Estland och övriga Baltikum följer man också noggrant utvecklingen av andra hot, såsom tropilaelapskvalstret, där misstänkta fynd rapporterats från Belarus. Även om dessa fynd ännu inte bekräftats betraktas utvecklingen som mycket oroande, och biodlare i de nordisk-baltiska länderna uppmanas att ta hotet på största allvar. Den nationella organisationen Eesti Mesinike Liit (Estlands biodlarförbund) spelar en central roll i utbildning, rådgivning och intressepolitik. Förbundet arrangerar kurser, konferenser och informationsinsatser, ofta i samarbete med universitet och forskningsinstitutioner. Utbildningen av nya biodlare sker både genom föreningsverksamhet och formella kurser, och intresset för biodling är fortsatt stort.

Blicken framåt

Värdskapet för det nordisk-baltiska birådet roterar mellan medlemsländerna, och nästa år är det återigen Sveriges tur att stå som värd. Nästa år har Sverige äran att få bjuda in biodlingsvänner från våra grannförbund till Uppsala och ett möte med fokus på samarbete, kunskapsutbyte och diskussioner kring viktiga framtidsfrågor för nordisk och baltisk biodling.

Richard Johansson