Viruset angriper biet i puppstadiet och resulterar i missbildningar i biets utveckling. Biet föds med skrumpna vingar, förkrympt och rundad bakkropp, avvikande färg och förlamning i ben och vingmuskulatur. Drabbade bin har ofta en förkortad livslängd (mindre än 48 timmar) och de sjuka bina kastas ofta ut ur kupan av samhällets friska bin.

Foto: Karina Tomtlund

Diagnosen kan i princip ställas på de tydliga symptomen av missbildade vingar och förkrympta bakkroppar. För en bekräftad diagnos finns pcr-test utvecklade.

I samhällen med litet antal varroa har viruset visat sig förekomma som en dold sjukdom. Med ett högt varroaangrepp kan däremot sjukdomen få förödande konsekvenser. Virusen förökar sig och sprids effektivt med hjälp av kvalstren. Viruset är idag mycket vanligt och förekommer associerat med varroakvalster på alla platser i landet där biodling bedrivs. DWV hittas även utan koppling till vare sig bin eller varroa hos exempelvis humlor. Viruset kan spridas genom uppmatning av larver och kan även finnas i honung, pollen och larvrester. Viruspartiklar som hamnar i och på bina kan sprida smitta genom felflygningar, svärmning, röveri, kontaminerade vattenkällor med mera. Även på biodlarens utrustning och vid flytt av utrustning och kupor kan virus spridas.

Det enda kända sättet att komma till rätta med viruset, är att bekämpa varroakvalstren på ett effektivt sätt. Med rätt bekämpningsmetoder, använda på rätt sätt och vid rätt tidpunkt, kan man hålla kvalsterantalet nere. Det är också mycket viktigt att alla biodlare i området samarbetar. Reinvasion av kvalster från dåligt behandlade eller helt obehandlade samhällen kan få förödande konsekvenser.

Kan förväxlas med andra virus men symptomen med deformerade vingar och förkrympta bakkroppar brukar vara tydliga. 

Några vanligt förekommande virus associerat med varroakvalster