Viruset har två olika infektionstyper och kan uppvisa lite olika symptom. Biet kan få ett uppsvällt utseende på grund av vätskeansamling i honungsmagen, tillsammans med darrande vingar och flyglamhet är detta ett vanligt symptom vid infektion.

Ett annat vanligt symptom är håravfall vilket gett viruset sitt svenska namn svartfärgningssjuka. Bina ger ett mörkt blanksvart eller oljigt uttryck och dessa bin kan ses motas bort på flustret av de andra bina. Bin i stort antal kan förekomma krälandes framför kupan på ett sätt som påminner om symptom vanliga vid förgiftning

Kraftigt infekterade bisamhällen kan kollapsa och återfinns i kupan gör då endast drottningen och ett fåtal arbetsbin.

Vanligt är också att sjukdomen inte ger några yttre symptom alls vilket bidrar till att öka spridningen både inom och mellan bisamhällen.

Svartfärgningssjuka klassificeras som en osynlig infektion eftersom det finns få avslöjande symtom som uppträder innan infektionen har utvecklats till dödlig grad. Eftersom många honungsbin kan bli infekterade och antingen uppvisa tydliga symtom dagarna efter första infektionstillfället eller inte uppvisa några symtom alls under hela sjukdomsförloppet, kan svartfärgningssjuka infektera hela bigårdar innan viruset upptäcks.

Diagnos kan ställas utifrån uppkomna symptom men är vanskligt då de till stor del kan likna symptom vid andra virusangrepp. Endast med serologiska eller molekylärbiologisk metoder kan viruset bekräftas.

Svartfärgningssjuka (CBPV) är vanligt förekommande i bisamhällen under hela året. Utbrott  rapporteras oftast på våren och försommaren. Det är troligt att smittan ökar lättare i bitäta områden och att infektioner förvärras hos bisamhället vid trångboddhet och perioder med dåligt flygväder vilket ökar direktkontakten mellan bin i kupan. Spridning av virus sker främst genom kontakt mellan bina när de matar och putsar varandra. Även binas avföring kan innehålla viruspartiklar och utgör en möjlig smittväg när exkrementer städas bort av bina från ramar och kupa. Främsta och allvarligaste överföringsvägen står dock varroakvalstret för då virus effektivt direktöverförs vid varroans paratiserande på både larver och vuxna bin. I kombination av varroaangrepp och stress som leder till utsot blir infektionen av bisamhället ofta allvarligt och leder till samhällets kollaps.

Bisamhället bör kontrolleras regelbundet av biodlaren för virusangrepp. Symptom som hårlöshet, flyglamhet och darrande vingar samt döda eller krälande bin framför flustret bör noteras. I möjligaste mån bör smittan i bigården isoleras från andra bigårdar genom att material inte flyttas runt i biodlingen och att extra åtgärder tas för att förhindra svärmning och röveri. Om möjligt kan hela bisamhället flyttas till en isolerad plats. God biskötsel och hygien är viktigt likaså att undvika att stressa bisamhället. Att ge bisamhället gott om plats i kupan och förse samhället med foder kan också lätta på smittotrycket.

Det finns för närvarande ingen känd behandling för sjukdomen.

Svartfärgningssjuka kan förväxlas med andra virus men symptomen med hårlöshet, darrande vingar och flyglamhet utgör tydliga symptom.

Några vanligt förekommande virus associerat med varroakvalster