Trakékvalster
- Biologi och sjukdomsförlopp
- Symptom
- Diagnos
- Spridning och förekomst
- Kontroll och behandling
- Förväxlingsbara sjukdomar
Foto: Roy Mathew Francis AU
Trakékvalstret är ett litet mikroskopiskt kvalster som förökar sig i binas andningsvägar. Honan är ca. 0,16 x 0,08 mm, hanen ca. 0,13 x 0,065 mm. Inne i trakéerna river kvalstret hål på trakéväggen och livnär sig på den hemolymfa som sipprar ut i såren. Samhällen med många angripna bin löper en ökad risk att dö över vintern.
Hela kvalstrets livscykel sker inuti honungsbiets andningsvägar, förutom när de genomför sina korta migrationsperioder. Inom 24 timmar efter att ett nytt arbetsbi har krupit ut ur sin cell kan angrepp av kvalster ske. Om biet angrips förblir kvalstret där under hela sin livslängd eller tills värdbiet dör. Honungsbin som är mer än 9 dagar gamla blir sällan infekterade. Drottningar uppvisar också en snabb minskning av mottagligheten för kvalsterangrepp med ökande ålder.
Kvalsterna lockas av ungbinas doft och väl inne i värdbiet lägger varje hona 5 till 7 ägg under en period av 3 till 4 dagar och fortsätter att lägga ägg under hela sitt liv. Ägg kläcks på 3 till 4 dagar och utvecklas genom ett larv- och nymfstadium till ett vuxet kvalster.
Hanen tar 11 till 12 dagar att utvecklas fullt ut, medan honan tar 14 till 15 dagar. Parning sker sedan i andningsrören. Honan kan lägga nästan ett ägg om dagen, som var och en väger som två tredjedelar av hennes vikt.
Det finns vanligtvis 2 till 4 gånger fler honor än hanar närvarande i trakéerna och honorna kan producera över 20 avkommor. När de är parade lämnar honkvalsterna andningsvägarna och söker sig ut i pälsen för att hitta ett nytt värdbi och påbörja en ny reproduktionscykel. Utanför biets kropp är kvalstret mycket känsligt och överlever endast några timmar.
Foto: Courtesy The Animal and Plant Health Agency (APHA), © Crown Copyright
Trakékvalster är mikroskopiska i storlek och osynliga för blotta ögat. Det finns inga riktigt tillförlitliga eller synliga symptom på angrepp och att upptäcka förekomsten av trakékvalster är därmed mycket svårt. Symptom upptäcks dock lättast under vinter eller tidig vår. Kvalstret försvårar bisamhällets förmåga att forma vinterklot. Är det då kallt ute och bina är väldigt rörliga i kupan så kan man misstänka förekomst av trakékvalster. Den mest uppenbara symtomen är troligen krälande bin med spretande vingar i bikupan eller i gräset framför kupan. Spretande vingar vid förekomst av angrepp uppstår på grund av att hakarna (emula) som förbinder vingarna lossnar. Anledningen till att kvalsterna är svåra att upptäcka är att flera av symtomen kan passa in för närvaro av andra sjukdomar och skadegörare. Krälande bin framför kupan behöver till exempel inte automatisk vara synonymt med symtom på förekomst av trakékvalster utan kan även vara symtom på majsjuka. Majsjuka är ingen egentlig sjukdom utan orsakas av vattenbrist, och kan förekomma under våren.
Trots bristen på diagnostiska tecken kan allvarliga angrepp orsaka allmänna samhällssymtom hos bisamhället som ett stort antal krypande bin vid ingången till bikupan som inte kan flyga, bin som verkar desorienterade, bin som håller sina vingar i udda vinklar (”K-vinge”), ett stort antal bin som stannar i bikupan snarare än att söka efter föda, och i extrema fall snabb nergång av bistyrkan på våren. Dessa symptom uppträder dock inte alltid och behöver inte uppträda i samband med ett angrepp av trakékvalster. Vid angrepp på biodlingar i kallt klimat med långa vintrar har angrepp av trakékvalster visat sig vara mer skadliga för bisamhällen.
Förr var enda exakta diagnostiska metoden för att upptäcka trakékvalsterangrepp laboratoriedissektion och mikroskopisk undersökning av honungsbiets luftvägar. Vid denna undersökning bör prover tas på minst 50 ambin. Numera finns tillförlitlig PCR-testning att tillgå vilket påskyndar provtagningen avsevärt.
Under en studie som genomfördes i Kanada under 2016 upptäcktes trakékvalster i endast 3,8% av bigårdarna – alltså mycket mindre förekommande än varroa som fanns i 84% av bigårdarna. USA:s motsvarighet till Jordbruksverket (USDA) konstaterade att mängden trakékvalster minskat drastiskt mellan 1986 och 2013. Den allmänt accepterade slutsatsen var att bina utvecklat en medfödd resistens och att eftersom vissa behandlingar för varroa också dödar trakékvalster, har angreppen av båda parasiterna kontrollerats samtidigt.
I Sverige är Trakékvalster en av de skadegörare som vi biodlare har en skyldighet att övervaka det vill säga en anmälningspliktig skadegörare. Vid misstanke om förekomst av trakékvalster skall detta anmälas till bitillsynen. Trakékvalster har ännu inte påträffats i Sverige, men det finns en allvarlig risk för att kvalstren introduceras när bin köps från de länder där parasiten finns.
Benägenheten hos bina att snabbt börja putsa sig är särskilt viktigt när det gäller trakékvalster då dessa kvalster förflyttar sig snabbt från värd till värd. Två till tre veckor efter att ha angripit ett bi flyttar honkvalster ut ur luftvägarna för att hitta en ny värd. De måste röra sig snabbt då de kan dö efter bara några timmar utanför biets luftvägar. Bin med väl utvecklat putsbeteende har goda förutsättningar att själva klara av angrepp från trakékvalster.
Ett flertal olika bekämpningsmetoder har testats med varierat resultat.
Apivar
Apivar dödar inte trakékvalster
Apiguard och thymol
Effekten mot är ej bevisad
Oxalsyra
Ett flertal experiment har visat att oxalsyra ånga har god effekt men inga kända empiriska studier har ännu genomförts. Oxalsyrabehandling i droppform kommer sannolikt inte att nå kvalsterna inuti biets luftvägar.
Myrsyra och menthol
En beprövad behandling är myrsyrabehandling tidigt på säsongen (amerikansk studie). Även menthol kan appliceras i nätpåsar innehållandes koncentrerad menthol.
I USA där trakékvalster periodvis har varit ett stort problem används ofta ”grease patties” som är en deg av fast vegetabilisk olja + socker. Denna appliceras direkt uppe på ramarna och har visat sig ha effekt.
Många biodlare i USA har satsat på att avla bort problemen med trakékvalster. Genom att byta till en drottning med anlag för gott putsbeteende kan problemen minska avsevärt.
Allmänna symtom i samband med trakékvalsterangrepp som minskning av bistyrkan, honungsbin som stannar i sin bikupa och kryper och desorienterade honungsbin kan förväxlas med andra faktorer som påverkar honungsbikolonier, såsom brist på pollen eller nektar, olämplig användning av bekämpningsmedel eller olika andra skadedjur och sjukdomar. Den flyglamhet som uppstår vid majsjuka kan likna symptom av trakékvalster.