Tropilaelapskvalster

Foto: Dan Etheridge

Tropilaelapskvalster (Tropilaelaps clareae, Tropilaelaps mercedesae, Tropilaelaps thaii och Tropilaelaps koenigerum) härstammar från Asien och det naturliga värdbiet är det stora asiatiska honungsbiet Apis Dorsata.

Tropilaelaps clareae och T. mercedesae) angriper även det europeiska honungsbiet (Apis mellifera).

Tropilaelaps clareae beskrev första gången 1961 och är etablerad på flera platser i Asien. I samhällen av europeiska honungsbin har den visat sig orsaka mycket stor skada.

Tropilaelapskvalstret angriper bina på liknande sätt som varroakvalstret och sprider olika typer av virus. Ett av de vanligast förekommande virusen i samband med varroakvalster är Deformed Wing Virus, detta virus är även starkt associerat med Tropilaelapskvalster. Viruset har visat sig kunna replikera i bina men även i kvalstren.

Tropilaelapskvalster är mycket aktiva, rödbruna kvalster runt 1 mm i längd (även om T. mercedesae är något längre) och vanligtvis 0,5 mm breda, det vill säga ungefär en tredjedel av storleken av ett varroakvalster. Tropilaelapskvalster kan ses med blotta ögat både på vuxna bin och i cellen. De har fyra par ben, det första benparet hålls upprätt liknandes antenner.

Tropilealapskvalstrets livscykel är mycket lik varroakvalstrets. Tropilaelapskvalster har dock en mycket kortare livscykel och har därför i stället utvecklat en högre reproduktionstakt. Honor och hanar går ner i cellen innan dess täckning. De gömmer sig inte i larvmaten och väntar tills cellen täcks innan den börjar parasitera på larven utan börjar inta föda från larven direkt. Tropilealapskvalsterna lägger sina första ägg 15–20 timmar snabbare än varroan och utvecklingstiden från ägg till vuxet kvalster är ca 6–7 dygn. En hona kan lägga upp till 6 ägg varav maximalt 4 kan nå mogen ålder innan biet är färdigutvecklat och lämnar cellen. Parningen sker precis som med varroakvalster i cellen och nya parade honor lämnar därmed cellen då biet kryper ut. Men till skillnad från varroakvalster som kan överleva på vuxna bin i ganska många månader, kan Tropilaelapskvalster endast överleva i 3 dagar på ett vuxet arbetsbi. Kvalstrets käkar är inte tillräckligt kraftiga och de kan inte genomborra det vuxna biets hudmembran för att kunna livnära sig. Tropilaelapskvalster kan därför inte överleva utan kontinuerlig tillgång på yngel. Kvalstren föredrar drönarceller men inte i samma utsträckning som varroan.

Foto: Per Kryger Aarhus University

Tropilaelapskvalster är mycket snabbt och rör sig lätt över ramarna och det krävs ett skärpt öga för att upptäcka dess snabba framfart. Den unga larven/nymfen som finns i yngelcellerna är vit till färgen och är vanligtvis orörlig medan de livnär sig på bilarven.

Symtomen på tropilaelapsangrepp är mycket lik den hos varroakvalster. Angrepp resulterar exempelvis i överföring av virus, såsom Deformed Wing Virus och kan orsaka många puppors död. Då flera kvalster kan parasitera ynglet i samma cell och även tillsammans med varroakvalstret kan de enskilda skadorna på larven och uppförökning av virus bli mycket stort. Missbildade vingar och förkrympta bakkroppar, flyglamhet och förkortad livslängd är vanliga symptom. Ramar med hålat yngel kan förekomma då bina försöker rensa ut döda puppor. Kraftiga angrepp av tropilealapskvalster leder efter ett tag till samhällets kollaps.

Foto: Dan Etheridge

Det är svårt att observera tropilaelapskvalster på vuxna bin eftersom endast 3–4 procent av de kvalstren fäster sig vid de vuxna. När vuxna tropilaelapskvalster kommer ut ur en yngelcell återvänder de nästan omedelbart in i en annan yngelcell (inom 48 timmar), vilket gör att de märks på de vuxna bina först när angreppsnivån är hög. Med detta i åtanke tros inte vanliga detektionsmetoder som används för varroakvalster, såsom alkoholtvätt och florsockermetoden, vara särskilt effektiva för att upptäcka tropilaelapskvalster.

I stället bör undersökningen koncentreras till ynglet. Avtäckning av drönaryngel samt nedfallsundersökning på ”sticky board” kan vara lämpliga metoder för diagnos.

Tropilaelaps kvalster är mycket rörliga och kan lätt spridas mellan honungsbin och inom bisamhället. Spridning till nya samhällen och bigårdar sker med hjälp av biodlarens transporter av angripna bikupor och utrustning eller genom flytt av ramar mellan bisamhällen.

Naturligt beteende hos honungsbin, såsom svärmning, felflygning eller röveri kan också lätt sprida tropilaelapskvalster. Till skillnad från varroakvalster, som potentiellt kan överleva på vuxna honungsbin i månader, kan tropilaelapskvalster bara överleva på vuxna honungsbin i cirka tre dagar. Spridning av tropilaelapskvalster är därför mer beroende av tillgång på yngel.

I vårt tempererade klimat med uppehåll i binas yngelsättning borde Tropilealapskvalstret inte utgöra något större bekymmer. Dock skulle de med säkerhet trivas bra i flera länder runt medelhavet och även längre norrut i ett förändrat klimat. Dessa farhågor har lett till att kvalstret är en anmälningspliktig skadegörare i hela EU.

Tropilealapskvalster har ännu inte påträffats i Sverige eller övriga Europa.

Yngelfria perioder

Då kvalstren inte kan överleva särskilt länge utan tillgång på yngel har bekämpningsmetoder med burning av drottningen och yngelfria perioder testats med framgång. Dessa är dock tidskrävande för biodlaren och gör att bisamhället tappar i styrka och produktivitet.

Kemiska kontrollåtgärder

I takt med att angreppet och spridningen av kvalstret ökar har flera kemikalier utvecklats. Försiktighet krävs dock vid användning av kemikalier eftersom de, om de används felaktigt, kan leda till kvarlämnade restsubstanser och resistens mot medlet hos kvalstret. I många delar av världen är regleringen av kemikalieanvändning för bekämpningen av kvalster bristfällig och risken är stor att resistens mot medlens verksamma substans så som amitraz, tau-fluvalinat och så vidare uppstår.

Myrsyra

Myrsyra har använts med stor framgång för bekämpning av varroakvalster och har visat sig ha effekt även mot tropilealaps. Då medlet verkar även i de täckta cellerna där tropilaelapskvalster oftast uppehåller sig blir verkningsgraden hög. Då reproduktionstakten hos kvalstren är hög och de kan förekomma utspridda i många celler och på olika ramar bör långtidsbehandling med myrsyra rekommenderas för att få en bättre effekt.

Myrsyra är en stark syra och som biodlare bör man vara mycket försiktig både med hantering och applicering av syran. Behandlingen bör inte upprepas för ofta då det till viss del även skadar larver och bin vilket kan hämma tillväxten av samhället.

Då tropilaelapskvalster har en så aggressiv tillväxt i bisamhället är en kombination av yngelfria perioder och bekämpning med olika preparat vid olika tillfällen samt anpassad skötsel för att minska kvalstertillväxten att rekommendera.

Tropilealapskvalster har blivit en fruktad parasit i modern biodling. Att förebygga och kontrollera dess förekomst är viktigt för alla biodlare välden över.

Tropilaelaps kvalster kan förväxlas med andra kvalster, framför allt varroakvalster (Varroa destructor), även om varroakvalstret är bredare än Tropilaelaps och rör sig långsammare.

Eftersom Tropilaelapskvalster orsakar mycket liknande symptom som varroakvalster, bör biodlare alltid vara vaksam på det förödande Tropilealapskvalstret.

Tropilaelapskvalster kan också förväxlas med Bilusen Braula coeca som är rödbrun, 1,5 mm lång, täckt av ryggradsliknande hår och har sex långa ben.