De yttre symptomen av ett vairimorphaangrepp skiljer sig åt mellan Vairimorpha Apis och Vairimorpha Ceranae. Vid akuta infektioner av Vairimorpha Apis, exempelvis under tidigt vår, är det vanligt att det förekommer utsot inne i kupan och direkt utanför i form av extensiva exkrementfläckar. Viktigt att notera är att man aldrig kunnat bevisa att vairimorpha orsakar utsot men att utsot effektivt hjälper till att sprida sjukdomen. Utsot kan däremot orsakas av andra faktorer och sjukdomar som stress och angrepp av amöbasjukan (Malpighamoeba mellificae).

Merparten av samhällen infekterade med Vairimorpha Apis visar inga tydliga yttre tecken på sjukdom även om andelen infekterade bin i samhället är relativt stor. Sådana samhällen visar mer vaga symptom som dålig utveckling av samhället på våren och sämre honungsproduktion trots att bistyrkan förefaller god. Det kan förekomma att försvagade bin syns på flustret, ibland med svullen bakkropp, och döda bin kan anträffas framför kupan. Dessa symptom kan dock orsakas av andra sjukdomar eller vara en påverkan av kemikalier. Pågår vairimorphainfektionen under senhösten och vintern när bina håller sig i kupan kan bistyrkan minska drastisk och på våren är det bara några få bin och en drottning kvar eller så har samhället dött. Förekomsten av infektion med Vairimorpha Apis brukar följa ett tydligt säsongsmönster med få infektioner på sommaren, ett mindre utbrott under hösten och ett större utbrott på våren.

Symptom vid infektion av Vairimorpha Ceranae är vaga och yttrar sig i ett progressivt avtagande av yngelproduktion, bimassa och honungsproduktion tills samhället kollapsar. I slutskedet är samhället så pass försvagat att sekundära sjukdomar, t.ex. kalkyngel och amerikansk yngelröta, kan få fäste. Till slut är samhället oförmögen att utföra sina basala uppgifter och samhället dör. Hur snabbt sjukdomsförloppet går varierar mycket och infektionen följer inget tydligt säsongsmönster.

Det finns flera metoder för att ställa diagnos av vairimorphasjuka. Den enklaste metoden som ligger inom räckhåll för en biodlare att utföra själv är att undersöka ett prov under ett ljusmikroskop.

Foto: Petra Varenhed Sveriges Biodlares Riksförbund

Det som behövs för att utföra analysen är:

– ett ljusmikroskop med förstoringar 100x och 400x

– Objektglas och täckglas

– 1 mortel – 60 ml vatten (kranvatten funkar bra)

– 1 biprov bestående av (minst) 60 avlivade bin.

Biprovet tas med fördel tidigt på våren ett par veckor efter att bina har varit på rensningsflykt eller vid misstanke om sjukdom. Ca 0,5 dl bin tas från ramarna närmast flustret för att få med mestadels äldre bin i provet. Om man vill undersöka ett samhälle som har dött över vintern går det bra att ta döda bin från kupbotten.

Bina avlivas genom frysning i minst 1 dygn. När provet ska analyseras tinas provet upp ca en timme innan analysen påbörjas. Ta 60 bin ur biprovet. Det går även bra att analysera ett samlingsprov med bin från max 3 samhällen. Då tas lika många bin från varje samhälle så att det totalt är 60 bin i samlingsprovet. Lägg dessa 60 bin i morteln och häll i hälften (30 ml) av vattnet. Mosa bina i morteln länge och ordentligt tills det bara är en soppa kvar. Häll i resten av vattnet och rör om ordentligt. Ta en droppe av ”soppan” t.ex. med en tändsticka och för över den till ett objektglas och lägg ett täckglas på.

Lägg objektglaset under mikroskopet så att objektivet är ungefär i mitten av täckglaset. Undersök provet genom mikroskopet. Börja med en förstoring på 100x och justera fokus på mikroskopet tills partiklarna i provet syns tydligt. Byt till 400x förstoring och justera fokus på mikroskopet ytterligare. Vid denna förstoring ser sporerna ut som riskorn. Sporer från Vairimorpha Apis är ca 5–7 μm långa och ca 3–4 μm breda. Sporer från Vairimorpha Ceranae är ca 4–6 μm långa och ca 2–3 μm breda. Sporerna från båda arterna är ovala, riskornsformade, med en mörk kant. Sporernas innehåll bestående av kärnan, protoplasma med mera är inte synligt under ett ljusmikroskop.

Vairimorphasporer kan särskiljas från cystor från amöbasjukan (Malpighamoeba mellificae) som är helt runda och ca 6–7 μm i diameter.

Räkna antalet sporer som syns i synfältet. Infektionsgraden eller angreppsnivån anges i en fyrgradig skala beroende på mängden sporer i synfältet:

– Inga sporer = ingen påvisbar infektion

– 1-5 sporer = svag infektion

– 5-40 sporer = måttlig infektion

– över 40 sporer = stark infektion.

Genom att använda samma tillvägagångssätt varje gång (samma mängd bin, samma mängd vatten, samma förstoring etc.) kan man jämföra angreppsgraden i olika samhällen från år till år. Under ljusmikroskopet kan det vara svårt att avgöra om det rör sig om Vairimorpha Apis eller Vairimorpha Ceranae och det har ingen praktisk betydelse för behandlingen eller åtgärderna som ska tas. Det finns dock avancerade metoder för att diagnostisera vairimorphasjuka som även med säkerhet fastställer vilken art bina är infekterade av.

Med ”Polymerase Chain Reaction” (PCR- metod) analyseras ett biprov på förekomsten av genetiskt material från vairimorpha och då kan det med säkerhet fastställas från vilken av arterna som det genetiska materialet kommer ifrån.

En annan metod är att undersöka provet med ett elektronmikroskop. Då får man fram en bild på sporen med mycket hög förstoring och med mycket detaljer även på sporens innehåll som skiljer sig åt mellan arterna. Detta gör det alltså möjligt att artbestämma. Dessa avancerade metoder kan dock bara utföras på ett laboratorium.

Spridning av båda vairimorphavarianterna sker mellan samhällen genom att kontaminerad föda eller vatten hämtas av flygbina, t.ex. vid röveri eller från kontaminerade vattenkällor. Spridning kan även ske genom felflygning när infekterade bin hamnar i fel samhälle eller att dessa främmande bin har med sig kontaminerat foder eller vatten. Studier har visat att Vairimorpha Ceranae har lätt att sprida sig mellan olika arter av bin och förekommer även hos solitära vildbin och humlor.

Även detta kan bidra till spridningen av parasiten till samhällen av Apis Mellifera via blombesök eller vattendrag. Sist men inte minst är biodlaren en starkt bidragande faktor till att vairimorpha sprids genom flytt av ramar och bin mellan samhällen och bigårdar.

Om ett samhälle har en ”svag infektion” (enligt analysmetoden med ljusmikroskop ovan) görs inga särskilda åtgärder, men samhällets utveckling övervakas noggrant och regelbundet. Om infektionen förvärras eller om analys av ett prov påvisade en ”måttlig infektion” av ett samhälle görs ett vaxbyte och ett byte till nytt kupmaterial. En ren kupa med ren botten och tak förses med rena ramar och nya mellanväggar. Bina inkl. drottningen skakas ner i den nya kupan. Den gamla kupan rengörs noggrann genom diskning med 5% kaustiksodalösning eller en lösning med Virkon S som sprayas på materialet efter grundlig rengöring. Kupdelar i trä bör efter diskning och torkning flammas på insidan med exempelvis en gasolbrännare. De gamla ramarna smälts om och kan, efter noggrann rengöring, återanvändas. Även vaxet kan återanvändas till nya mellanväggar. 

Samhället ska därefter drivfodras med sockerlösning (50% socker, 50% vatten) och om det är dåligt pollendrag även med pollen. Helst ska färskt pollen eller bibröd användas, pollenersättning ska enbart användas om inget färskt pollen eller bibröd finns till hands.

Kraftigt infekterade samhällen bör avlivas. Ramarna smälts om och rengörs och kupdelar diskas och ev. flammas enligt ovan. Vaxet kan användas till nya mellanväggar. 

I ett fåtal länder utanför EU är det tillåten att behandla samhällen mot vairimorphaangrepp med antibiotikan Fumagillin. Inom EU är detta dock inte tillåtet och inga andra läkemedel finns registrerade för behandling i Sverige. 

Förebyggande åtgärder så som behandling av ramar med ättiksyra är effektivt. Behandlingen påbörjas efter slutskattningen. Skattlådorna med tomma ramar staplas på varandra och springorna mellan lådorna tätas. Ovanpå översta lådan ställs en burk av lämplig storlek som fylls med 60–75 procentig ättika, räkna ca 1 dl/10 ramar. Lägg hushållspapper eller dylikt i ättiklösningen för att förbättra avdunstningen. Ställ en tom sarg på översta lådan kring burken med ättika och lägg en tät skiva på sargen. Behandlingen ska pågå i minst en vecka men kan med fördel fortgå fram till våren. När behandlingen avslutas tas skivan, sargen och burken med ättika bort. Låt lådorna/ramarna vädra i en vecka innan de används i biodlingen.

Viktig! Ättiksyra är frätande så det är viktig att skydda sig med skyddsglasögon, andningsskydd, skyddshandskar och plastförkläde avsedda för hantering av syror. 

Det är också bra att veta att ättiksyra är korrosiv (leder till rost). Undvik att förvara föremål, fordon, maskiner med mera av metall i samma utrymme som där ättikbehandlingen görs.

Man kan också använda sig av värmebehandling av ramar och kupdelar. Vairimorphasporer avlivas vid uppvärmning över 60 ℃. Kupdelar, ramlister och övriga biredskap kan desinficeras genom att värmas upp över 60 ℃ i minst 15 minuter. Sporerna från Vairimorpha Apis kan även avdödas genom uppvärmning till 49 ℃ i minst 24 timmar. På det viset kan även utbyggda ramar desinficeras med uppvärmning utan att vaxet smälter. Detta fungerar dock inte för sporer från Vairimorpha Ceranae som klarar temperaturer upp till 60 ℃. Däremot tål sporer från Vairimorpha Ceranae inte kyla och skattlådor med utbyggda ramar kan därför med fördel förvaras i ett kallförråd där det blir minusgrader under vintern för att avdöda sporerna. 

Biodlaren kan förebygga utbrott av vairimorpha med rätt skötsel av bisamhällen och biredskap. Se till att samhällena har god tillgång till nektar och pollen under hela säsongen. Stödfodra med sockerlösning och pollen när foderförråden i kupan börjar sina. Ett samhälle får aldrig svälta. Slå inte ihop sjuka samhällen med friska samhällen, och flytta inte foderramar eller yngelramar från ett sjukt samhälle till ett friskt samhälle. Innan ett svagt samhälle förstärks med bin/yngel bör man ta reda på orsaken till att samhället är svagt. Vairimorphasjuka bisamhällen bör tas bort från bigården för att förhindra smittspridning inom bigården. Samhällen med stark infektion bör avlivas och samhällen med en måttlig infektion bör vårdas i en särskild ”sjukbigård” tills de kan friskförklaras. Studier har visat att samhällen med äldre drottningar är mer känsliga för infektion än samhällen med yngre drottningar. Att byta drottningar regelbundet, t.ex. vartannat år, kan därför ge ett bättre motstånd mot vairimorpha.r 

Studier har visat att honungsbiet har försvarsmekanismer mot vairimorphainfektioner som är genetiskt betingade. Detta betyder att ett visst motstånd kan avlas fram och överföras till senare generationer. Avelssamhällen bör testas och utvärderas på förekomst av sporer t.ex. genom analys av biprov från avelssamhällena med ett ljusmikroskop. Drottningodling bör enbart göras från avelssamhällen där ingen infektion har kunnat påvisas (dvs antal sporer i analysen av biprovet = 0).

Generella symptom på vairimorpha så som reducerad yngel- och honungsproduktion samt minskad bistyrka och döda bin på och nedanför flustret kan förväxlas med andra vanliga sjukdomstillstånd, förgiftning samt brist på nektar- och pollenkällor. Utsot som möjligen kan vara symptom på vairimorpha kan även uppstå på grund av olämpligt vinterfoder, yttre störningar av vinterklotet eller väderförhållanden som hindrar bina från att göra sin rensningsflygning i tid.