Foto: Karina Tomtlund

Vanliga symptom på varroaangrepp är bin med virusskador såsom deformerade och outvecklade vingar samt förkrympta bakkroppar orsakade av Deformed wing virus (DWV). Både täckt och öppet yngel kan i hårt angripna bisamhällen också vara skadat eller dött och man kan då se celler som är uppbitna i försök av bina att rensa ut ynglet. Bisamhällen med synliga skador är oftast hårt angripna och i många fall nära kollaps.

Virusskador på bin
Foto: Richard Johansson

Enklaste sättet att påvisa förekomsten av varroa är genom att ta biprover eller göra en nedfallsundersökning. Biprover tas exempelvis direkt med skakburk i bigården eller genom tvätt av frysdödade bin. Vid användandet av skakburk kan antingen ”florsockermetoden” eller ”alkoholtvätt” användas. De olika metoderna finns utförligt beskrivna nedan och biodlaren kan välja den metod hen känner sig mest bekväm med. Samtliga metoder är enkla och ger oftast en tillräckligt bra indikation på angreppsgraden i bisamhället.

Nedfallsundersökning är ett annat sätt att bedöma angreppsgraden på. En nedfallsbricka/varroainlägg läggs då på kupans botten i minst 14 dagar. Nedfallet på brickan undersöks sedan noggrant för varroakvalster.

Varroanedfall

Foto: Courtesy The Animal and Plant Health Agency (APHA), © Crown Copyright

Helst bör man räkna nedfallet flera gånger under fjortondagarsperioden eftersom kvalster kan bäras iväg av andra insekter och på annat sätt försvinna från brickan. En metod att förhindra detta kan vara att belägga brickan med något klibbigt exempelvis vaselin som gör att nedfallet fastnar på brickan. Det trillar också ner mycket annat på brickan vilket kan göra det svårt att urskilja kvalster, detta undviks också till stor del genom tätare kontroller under 14 dagar. Ytterligare ett sätt att påvisa varroa är genom att undersöka täckt drönaryngel. Varroan föredrar drönaryngel framför arbetaryngel pga. dess ökande chans till reproduktion. Vid påvisande av eller misstanke om varroa i områden där varroa aldrig har påträffats förut, så måste bitillsynsman enligt lag kontaktas.

Kontroll av angreppsgrad med skakburken ”easy check”

Steg 1: Fyll behållaren till ca hälften med alkoholösning exempelvis T-röd eller spolarvätska. 

Steg 2: Samla 200 eller 300 bin enligt graderingen på innerkorgens insida. (300 bin ger ett bättre tillförlitligt resultat). Bina bör samlas från en ram med täckt yngel men då måste det först säkerställas att drottningen inte går på ramen och riskerar att hamna i provet. Att ta provet ovanför spärrgallret direkt över yngelramarna kan vara att föredra av försiktighetsskäl om man inte vill eller kan leta upp drottningen. 

Steg 3: Sätt ner innerkorgen med bina i behållaren med alkohollösning och skruva snabbt på locket. Skaka varsamt bina i ca 60 sekunder, alternera uppåt och nedåt med rotationer i sidled för att varroakvalster lättare ska kunna passera genom innerkorgen. Undvik att hålla eller skaka burken upp och ned då kvalster kan fastna vid locket istället för att åka igenom innerkorgen. 

Steg 4: Räkna varroan som ligger på botten av burken. 

Steg 5: Vätskan kan efter testet silas genom en liten finsil och återanvändas till nästa bisamhälle. 

Kontroll av angreppsgrad med ”florsockermetoden”

En skonsammare metod för bina men dock ej lika tillförlitligt mått på angreppsgraden är att i stället för alkoholtvätt använda vanligt florsocker.

Se länken nedan för instruktion: https://www.varroa-easycheck.com/

Foto: Ingrid Evaldsson

Kvalstret beskrevs för första gången 1904 på ön Java i Indonesien. Kvalstrets spridning har sedan dokumenterats över hela världen och 1951 upptäcktes samma kvalster i Singapore. Mellan 1960 och 63 upptäckte man i Kina/Hongkong att kvalstret även fanns på det europeiska honungsbiet ursprungligen benämnt Apis mellifera Linnaeus och från ryskt forskarhåll meddelades 1964 att varroakvalstret upptäckts på det mellanryska skogsbiet, som är en gren av det europeiska mörka biet Apis mellifera mellifera och som införts till de asiatiska delarna av Ryssland redan i mitten av 1850-talet. Det stod nu klart att kvalstret hade gått över till ett nytt värddjur, det europeiska honungsbiet. Biodlingen i våra västländer skulle därmed förändras för alltid. Varroakvalstrets spridning genom Europa kan vi följa med hjälp av officiell statistik. Sovjetunionen 1964, Bulgarien 1967, Västtyskland 1971, Rumänien och Polen 1975, Jugoslavien 1977, Turkiet, Grekland, Tjeckoslovakien, Ungern och Italien 1978, Finland 1980 och Frankrike 1981. År 1987 upptäcktes som tidigare berättat varroakvalstret på Gotland och samtidigt också i Florida, USA.

År 2000 gjordes upptäckten att det kvalster som spreds i Europa och Amerika inte var Varroa jacobsoni utan en underart som då fick det vetenskapliga namnet Varroa destructor (Anderson and Truman et al. 2000). Varroa destructor finns både på Apis cerana och Apis mellifera medan Varroa jacobsoni under lång tid endast återfanns på Apis cerana. Senaste åren har den dock i enstaka fall även konstaterats på europiska honungsbin (apis mellifera). Idag har vi endast ett fåtal platser kvar i världen där varroa ännu inte påträffats och vissa områden i Sverige är fortfarande fria. Australien var som enda land fram till 2022 fritt från varroa men till sist hittade kvalstret även dit. Det är ännu oklart hur kvalstret tog sig in i landet, men en teori är genom förmodad fartygstransport innehållandes en bisvärm med medföljande varroa.

Varroakvalster har spridit sig över världen

Foto: Courtesy The Animal and Plant Health Agency (APHA), © Crown Copyright

Varroazoner
För att fördröja spridningen av varroakvalster har Jordbruksverket delat in landet i två zoner.

Dessa är:

• områden där varroakvalster har påvisats (restriktionszon)
• områden där varroakvalster inte har påvisats (områden utanför restriktionszon)

Gränsen för zonerna ändras i takt med att nya angrepp påvisas. Vilka områden som ingår i de olika zonerna framgår av Jordbruksverks beslut om smittförklaring med anledning av amerikansk yngelröta och varroasjuka hos bin. Det är biodlarens skyldighet att hålla sig uppdaterad det aktuella läget.

Mer information kan laddas ner från Jordbruksverkets webbplats.

Om varroakvalstren i angripna samhällen inte bekämpas kommer de flesta bisamhällen dö inom några få år. Runt om i världen pågår sedan länge intensiv forskning för att få fram så säkra behandlingsmetoder som möjligt och vi har idag ett flertal preparat och metoder att välja på. Tyvärr har kvalstret förmågan att utveckla resistens mot kemiska medel vilket skapat stora problem i vissa länder. Ansträngningar görs även för att genom avel få fram bin som själva kan rensa ut kvalstren ur kupan. Man bör ta hänsyn till flera parametrar så som hur hög verkningsgrad har metoden jag ska använda? Hur mycket kostar varje behandling och hur hög är arbetskostnaden? Lämnar metoden restsubstanser i vaxet eller kan den leda till resistens mot den verksamma substansen hos kvalstren? En del metoder är mer arbetskrävande än andra och vissa metoder behöver upprepas eller kompletteras med andra bekämpningsinsatser. Som biodlare är det viktigt att du har tillräcklig kunskap om den metod du ska använda och hur den fungerar mot varroa.

Väljer du en ekologisk bekämpningsmetod så som myrsyra eller oxalsyra så är de enkla och har en låg kostnad per behandling, begränsad risk för restsubstanser i vax om de använts enligt föreskrifterna men effekten av behandlingen kan variera på grund av temperatur, mängden yngel etc. Om du i stället använder konventionella läkemedel får du en hög verkningsgrad där nästan alla kvalster dör av behandlingen, men då den istället kostar mer att utföra och risken för både restsubstanser i vax och utvecklande av resistens hos kvalster är större. I Sverige finns en rad olika metoder och medel för bekämpning. 

Varroabekämpning med ekologiska metoder

Myrsyra Foto Richard Johansson Sveriges Biodlares Riksförbund

När ett bisamhälle har angripits av varroakvalster måste bekämpning oftast ske för att bisamhället ska överleva. Det finns då en rad olika bekämpningsmetoder som rekommenderas att använda.

Bekämpningskoncept med ekologiska metoder avses antingen metoder som är enbart biodlingstekniska eller metoder där kemiska ämnen som kan finnas naturligt i bisamhället används. Det är fullt möjligt att med enbart ekologiska metoder uppnå en effektiv varroabekämpning. Förutsättningen är dock att metoderna används i ett integrerat bekämpningskoncept. Detta innebär att två till fyra metoder används och att behandling sker vid olika tidpunkter under säsongen. Förutom själva bekämpningsåtgärderna ingår även kontroll av angreppsgrad för att avgöra när och om ytterligare behandlingar är nödvändiga.

Avlägsnande av drönaryngel

Varroakvalster föredrar drönaryngel framför arbetaryngel. Genom att avlägsna täckt drönaryngel ett antal gånger på försommaren reduceras kvalstermängden väsentligt. Att avlägsna täckt drönaryngel räcker dock inte som enda bekämpningsåtgärd, men är ett mycket bra komplement till övriga metoder och bromsar effektivt varroans tillväxt tidigt på säsongen. Då varroakvalstrets tillväxt är exponentiell har detta stor betydelse för angreppsgraden senare på säsongen.

Varroakvalstret föredrar drönarceller

Foto Courtesy The Animal and Plant Health Agency (APHA), © Crown Copyright

Drönarramen sätts förslagsvis in i kupan vid första vårkontrollen av samhället. Ramen ska placeras så den har kontakt med yngelklotet. Det är inte nödvändigt att sätta vaxmellanvägg i varken den tredelade eller tvådelade ramen, bina bygger ut den bra ändå. Man fortsätter att avlägsna täckt drönaryngel så länge bina producerar drönaryngel eller tills det blir för arbetsamt att lyfta av skattlådorna för att komma åt drönarramen. Ett bra riktmärke är att genomföra utskärningen fram till strax efter midsommar då samhället nått sin säsongstopp.

Tredelad ram

Den tredelade ramen består av tre sektioner och kräver ingrepp var 7:e dag. En vecka efter att den tredelade ramen har satts in i kupan skärs vaxet ut i två av sektionerna. Normalt bygger bina ut ramen jämnt, dvs. alla tre sektionerna är vanligtvis mer eller mindre utbyggda efter den första veckan. Efter ytterligare en vecka, skärs vaxet ut ur en av de nu nyutbyggda sektionerna. Efter tre veckor är vaxbygget i de tre sektionerna 7, 14 respektive 21 dygn gammalt. Den sektion som är 21 dygn är helt täckt och avlägsnas. Hädanefter är man i takt och kan var 7:e dygn skära ut en sektion med täckt drönaryngel.

Tvådelad ram

Den tvådelade ramen består av två sektioner och kräver ingrepp var 10:e dag. Tio dygn efter att den tvådelade ramen har satts in i kupan skärs vaxet ut i en av sektionerna. Normalt bygger bina ut ramen jämnt, dvs. båda sektionerna är vanligtvis mer eller mindre utbyggda vid det här laget. Efter ytterligare 10 dygn är den äldsta sektionen av vaxbygget helt täckt och avlägsnas. Hädanefter avlägsnas en sektion med täckt drönaryngel var 10:e dag.

Hel ram

När en hel ram används är det bäst att sätta i mellanväggar präglade för drönarbygge, eller att använda ramar som tidigare har byggts ut med drönarvax i skattlådor. För att drönaryngel av rätt ålder ska finns tillgängligt för kvalstren under en längre tid bör ytterligare en drönarram tillsättas omkring 10 dygn efter det att bestiftningen av den första ramen har påbörjats. Den första ramen tas ut 10 dygn senare, dvs. när den är täckt, och kan eventuellt ersättas med ytterligare en ny ram.

Oxalsyra (droppmetoden)

Metoden är förhållandevis enkel att utföra, samtidigt som den är både billig, snabb och effektiv. Använd på rätt sätt är verkningsgraden vid denna behandling mycket hög, oftast runt 90%. Risken är också liten att bisamhället skadas av behandlingen.

Eftersom oxalsyra inte dödar varroakvalster inuti täckta yngelceller, så används denna metod då bisamhällena är helt utan yngel. Även små mängder täckt yngel på hösten minskar metodens effektivitet. Bina ska ha gått i vinterklot innan behandlingen sker, och ska alltså sakna yngel. Lämplig utomhustemperatur för ingreppet är från 5 plusgrader ner till enstaka minusgrader. Syrafasta handskar och skyddsglasögon ska användas vid hela hanteringen, samt även andningsskydd i skyddsklass FFP2 då själva kristallerna hanteras i samband med tillblandning av lösningen. Bekämpning av kvalster i bisamhällen med en organisk syra kräver journalföring för att vara tillåten. Detta då den utförs på livsmedelsproducerande djur. Skriv upp datum, vilken syra, dosering samt vilka samhällen som behandlas. 

Det är även viktigt att vara medveten om att denna behandling inte utförs förrän efter att alla vinterbin redan har bildats i bisamhället. Oxalsyran hjälper alltså inte till att få friska vinterbin på kort sikt. Den är däremot en förebyggande behandling, ämnad att ge bina goda förutsättningar inför det kommande året med lågt kvalstertryck då yngelproduktionen startar igen på våren. Behandling med oxalsyra bör endast utföras en gång per vinter. Upprepade behandlingar kan skada bisamhället och försämra dess vårutveckling. 

Förberedelser 

I till exempel en färgaffär kan man köpa in oxalsyra i koncentrerad form. Denna finns i två olika varianter: C₂H₂O₄ vattenfri oxalsyra, eller C₂H₂O₄ *2H₂O oxalsyre-dihydrat (oxalsyre-2-hydrat). OBSERVERA att det enbart är den sistnämnda som skall användas vid tillblandning av lösningen mot varroakvalster, så leta efter texten ”100% dihydrat” på förpackningens information. 

Till exempel förpackningen från Fixor/Nitor innehåller oxalsyradihydrat och är lämplig för ändamålet. 

Den färdigblandade lösningen skall innehålla 3,2 % oxalsyra, vilket fås om man blandar till denna i proportionerna 75 gram oxalsyrekristaller (dihydrat)1 kg socker samt 1 liter vatten. (7,5:100:100). Denna mängd ger 1,66 liter färdig lösning, vilket räcker till att behandla drygt 50 bisamhällen. För att inte riskera fel koncentration på lösningen bör man inte blanda för liten mängd. (Överbliven lösning kan hällas ut i avlopp och spolas ned med riklig mängd vatten.) 

Den färdiga lösningen har begränsad hållbarhet, och bör förbrukas snarast efter tillblandning. (förvaras kallt om den behöver lagras några få dygn) 

Rör om ordentligt tills allt socker och syran har blivit ordentligt löst i vattnet. Observera att både syrafasta handskar, skyddsglasögon och andningsskydd krävs vid tillblandning av brukslösningen. 

Då lösningen sedan ska droppas på bina i kupans kakgator så ska den hålla ca 30–40⁰ C. Om man behandlar flera bigårdar eller har en bit att köra, så bör man nu förbereda en kylväska som hålls varm. Utomhustemperaturen kyler i annat fall ned lösningen relativt snabbt. Kylväskan hålls varm med ett par varmvattenflaskor invid brukslösningen, och håller på så sätt korrekt temperatur under flera timmars tid framöver.  

Införskaffa en spruta av god kvalitet som rymmer cirka 40 ml eller mer. Samma spruta kan efter noggrann sköljning användas år efter år i biodlingen, både till dosering av myrsyra och oxalsyralösning med mera. Förse gärna sprutan med en ca 2 decimeter lång bit av en tunn slang, för att snabba på själva utförandet med droppning ute i bigården. På så sätt kan man med den ena handen styra slangen smidigt, samtidigt som den andra handen hanterar sprutan.  

Genomförande 

När man anländer till bigården väl förberedd med spruta och tempererad brukslösning går det relativt snabbt att genomföra själva behandlingen. Den indelas i fyra steg: 

1. Ta av kupans tak och uppskatta bistyrkan på samhället. 
2. Fyll därefter sprutan med lagom dos.
3. Ta av täckplasten och droppa lösningen i de kakgator där bina sitter. Försök droppa enbart i kakgatorna mellan ramarna och inte på ramarnas övre lister. Droppa inte i de kakgator där det inte sitter bin, utan fördela dosen jämnt över bina.
4. Stäng igen kupan.

Vid genomförandet av droppning ska syrafasta handskar och skyddsglasögon användas, men andningsskydd är ej nödvändigt här, eftersom kristallerna nu är lösta och inte längre dammar.  

Med kupor som har täckbrädor eller annat material som man ej kan se igenom blir proceduren något annorlunda. Man måste då givetvis öppna helt innan man uppskattar bistyrkan för att dosera mängden lösning.  

Ju mer noggrann man är med att uppskatta bistyrkan i samhället och reglera dosen, desto större behandlingssäkerhet uppnås. Det är inte antalet ramar i kupan som avgör doseringen, utan antalet bin! (bistyrkan) 

Om samhället är invintrat på två lådor går det att göra på lite olika sätt:  

Ett alternativ är att helt enkelt dela på lådorna och fördela lösningen i bägge. Detta är dock slitsamt vid större antal samhällen.  

Ett annat alternativ är att då invintringen är avklarad plocka bort en ram i övre yngellådans ena kant. Då droppning av oxalsyra senare utförs så flyttar man ram för ram i övre lådan, och kommer på så vis obehindrat åt att droppa i alla kakgator där bina sitter, både i övre och undre lådan. 

Ett tredje alternativ är att enbart droppa uppifrån i den övre lådan, men detta kan innebära mindre effekt och träffsäkerhet visar forskning. Viktigt är att ändå inte öka doseringen eller överskrida maxdosen per samhälle här!  

Uppskattning av bistyrka och dosering 

Lämplig dosering av brukslösningen är: 

Litet samhälle 20–25 ml. (milliliter) Ett samhälle som borde suttit i en mindre kupa, eller förenats med annat samhälle vid invintringen, samt avläggarlådor på 5–6 ramar.  

Normalt samhälle 25–30 ml.  

Kraftigt samhälle 30–35 ml. Ett samhälle som med svårighet skulle rymmas på en låda lågnormal.  

Oxalsyraförångning med Sublimox oxalsyraförångare

Oxalsyraförångning anses som skonsamt mot bina men det finns hälsorisker för dig som biodlare om du inte tänker på säkerheten. Det vita damm som bildas vid förångning får inte andas in, det gäller även eventuellt damm som hamnar på kläder eller utrustning. Använd en andningsmask som avlägsnar både organiska gaser och damm

Ett smidigt och lättöverskådligt sätt att behandla samhällen är att göra det uppifrån. Genom att ta bort locket på samhället och istället sätta dit ett specialbyggt lock med genomskinligt tak får man en bra överblick.

Om du ska oxalsyraförånga flera samhällen som står bredvid varandra, tänk på att arbeta med samhällena i tur och ordning mot eventuell vindriktning. Så att det inte finns risk att det blåser oxalsyra mot dig från samhällen som behandlats. Stå också på ”rätt sida” samhället som du ska behandla, vinden ska alltid blåsa oxalsyran bort från dig.

Oxalsyraförångaren Sublimox är på 300W och kräver 230V växelström, dvs ett vanligt vägguttag. Förångaren piper till när stickkontakten ansluts till 230V.

Det tar sedan ca 7–10 minuter för förångaren att värmas upp. Den piper till ytterligare en gång när den är färdig att användas.

Under tiden förångaren värms upp gör du i ordning samhället som ska behandlas genom att täta fluster och ventilation. Olika typer av bottnar kan vara olika svåra att stänga. Det är viktigt att det är hyfsat tätt, dvs en helt öppen nätbotten är inte att rekommendera. Ta av locket och lägg på det genomskinliga plexiglaslocket.

Sätt på dig skyddskläder, handskar, skyddsglasögon och andningsmask.

Fyll en keramisk kopp med ett struket mått oxalsyrakristaller (det ryms 2,0 gram oxalsyra i det mått som följer med sublimox). Låt koppen förbli i vågrät position och vänd förångaren upp och ner och tryck upp den keramiska koppen i värmekammaren.

Tryck in röret på förångaren i det lilla hålet på kanten av locket innan du vänder på förångaren. När du tryckt in röret vänder du förångaren 180⁰ C. Det som händer då är att oxalsyrakristallerna ramlar ner på en het yta och sublimeras till en gas. Sublimox oxalsyraförångare genererar vid användning omedelbart en mycket stor volym ”gas”. Gasen sprids genast effektivt i kupan där den snabbt bildar ett damm som fyller hela kupans volym. Detta damm ska du absolut inte ska andas in. Knacka lite lätt på den keramiska koppen och när det slutat komma gas (ungefär efter en minut) tar du bort förångaren. Plocka då också bort den keramiska koppen och skrapa lätt bort kvarvarande oxalsyra på övre delen av koppen.

Låt samhället stå ett par minuter innan du lyfter bort plexiglaslocket och lägger tillbaka kupans lock. Rensa hålet i locket om det blivit igensatt av oxalsyrakristaller. Tätningen av fluster och ventilation kan gärna stå kvar ytterligare några minuter.

När du behandlat samtliga samhällen tar du en matsked vatten och häller i förångarens värmekammare (där den keramiska koppen varit). Låt koka ur.

Dra ur kontakten från förångaren och låt den svalna ordentligt innan du lägger tillbaka den i sin förpackning.

Ha skyddsmask och handskar på dig hela tiden, även när du tar bort flusterstängningen och det du täckt igen kupornas ventilation med. Tänk på att du kan ha fått damm på dina kläder så de bör hanteras varsamt och tvättas. Diska de keramiska kopparna i ljummet vatten.

Foto: Karina Tomtlund

Länkar: https://theapiarist.org/sublimox/

Myrsyra

Myrsyraångor dödar kvalster både på de vuxna bina och i de täckta yngelcellerna. Behandling med myrsyra kan därför utföras även under perioden med yngel i samhället. Myrsyra kan användas antingen som en korttidsbehandling (1–5 dygn, beroende på metod) eller som en långtidsbehandling (10–20 dygn). En korttidsbehandling används för att snabbt och tidigt reducera kvalstermängden och utförs vanligtvis direkt efter slutskattningen, dvs. under eller efter den första fodringsomgången. En långtidsbehandling genomförs vanligtvis senare, när fodringen är avslutad och innan det blir för kallt.

De rekommendationer som finns för korttidsbehandling av myrsyra utgår allt som oftast från lågnormal och rådet är att ge 2 ml liter 60% myrsyra per ram och inte mer än totalt 40 ml. Dvs har man ett LN-samhälle på en låda ska det ha 20 ml och står det på två lådor ska det ha 40 ml. Dosering av myrsyran är alltså inte beroende på bistyrka utan på volymen på lådan som bina sitter i. Om man har ett annat format än lågnormal blir det till att räkna om vilken dos man ska ha. En 10 ramars hel dadantlåda ska efter omräkning ha 32 ml myrsyra och en hel langstrothlåda ska då ha 26 ml.

Korttidsbehandling med myrsyra

Foto Karina Tomtlund

En korttidsbehandling bör genomföras senast i mitten av augusti. Sommarhonungen ska skattas av före behandlingen. Man ska också vara försiktig med att skatta honung från samhället efter att en korttidsbehandling har utförts. Undersökningar har visat att myrsyrahalterna i honung ökar om samhällena behandlas med myrsyra innan ett drag, men resultaten visar också att halterna ligger inom ramarna för vad man kan påträffa naturligt i sensommar- eller ljunghonung.

Bisamhällen kan således behandlas med myrsyra (korttid) före ett sent drag om kvalstersituationen gör det absolut nödvändigt. Man skall emellertid vara medveten om risken för förhöjda halter av myrsyra i honungen.

Behandling med myrsyra ska inte ske vid temperaturer över 25 °C. Risken är då stor att bina reagerar kraftigt på syran och rusar ut ur kupan. Under varma sensommardagar kan bekämpning med fördel ske på kvällstid. En wettexduk placeras antingen i ett varroainlägg på bottnen av kupan eller direkt på ramlisterna. Myrsyran sprids på duken med en doseringsspruta. Det är bra att förse sprutan med en plastslang, så att det blir enkelt att fylla den direkt från flaskan med myrsyra.

Långtidsbehandling med myrsyra

Långtidsbehandling med myrsyra sker vanligtvis efter det att samhällena har invintrats helt färdigt. Det finns många olika sätt att applicera myrsyra i en långtidsbehandling, ett antal kommersiella lösningar finns på marknaden och uppfinningsrika biodlare har genom åren utvecklat egna metoder som funkar. Några av de applikatorer som finns i Sverige går under namnet Krämerplattor, Apidea och Nassenheider.

Under en långtidsbehandling måste mängden myrsyra som avdunstar vara tillräckligt stor för att döda kvalster, men samtidigt ligga under en nivå som gör att bina inte skadas. Myrsyra är en mycket stark syra som vid fel användning kan ge frätskador på bina och döda ynglet.

Ett riktvärde är att i ett samhälle på ca 10 ramar måste det avdunsta 8–10 gram myrsyra per dag under 2–3 veckor.

Mjölksyra

Till skillnad mot myrsyra har mjölksyra ingen verkan på varroan i täckta yngelceller. Användningen är därför begränsad till yngelfria perioder eller för behandling av skaksvärmar (paketbin).

Behandling med mjölksyra ska inte ske om temperaturen är under 5 °C. Mjölksyran sprayas direkt på bina med en blomspruta. Koncentrationen ska vara 15 % och mängden ca 5–8 ml per ramsida täckt med bin. Även vid mjölksyrabehandling är det viktigt att komma ihåg att använda handskar och skyddsglasögon vid all hantering av syran.

Tillblandning av brukslösningar

Det är viktigt att komma ihåg att vid all tillblandning av syra så ska SIV-regeln följas. Det vill säga syran ska alltid hällas i vattnet och absolut inte tvärtom.

Läkemedel mot varroa

Såväl Apistan som Apiguard har sedan hösten 2011 varit registrerade som receptfria läkemedel mot varroa. Det innebär dels att recept inte behövs för att köpa preparaten och att det inte behövs behörighet för att få använda dem. Preparaten kan inte köpas i biredskapsaffären utan enbart på ett apotek så som Djurfarmacia eller Swevet. Numera är även Apivar med den verksamma substansen amitraz godkänt för receptfri användning i Sverige.

Som vid användning av alla andra läkemedel ska behandling med Apivar, Apistan och Apiguard göras enligt anvisningarna. Bipacksedel och produktresumé för preparaten kan laddas ned från Läkemedelsverkets webbplats. Skriv in preparatnamnet i sökfältet ”Läkemedelsfakta”. Här hittar ni även komplett lista över samtliga registrerade läkemedel som är godkända för varroabehandling i Sverige.

Apistan registrerades första gången i Sverige på början av 90-talet, och fram till och med 31 december 2008 var det registrerat som ett kemiskt bekämpningsmedel. Ändringen från kemiskt bekämpningsmedel till läkemedel gjordes som en anpassning till EU-regelverket och läkemedelslagstiftningen som innebär att alla medel, som används för att behandla sjukdomar eller bekämpa parasiter hos livsmedelsproducerande djur, måste klassificeras som läkemedel.

Vid användning av kemiska behandlingar bör biodlaren vara noga med att följa anvisningarna för läkemedlet. Felaktig användning kan leda till utvecklandet av resistens hos kvalstren och restsubstanser i honung och vax. Resistens mot tau-fluvalinat (den aktiva substansen i Apistan) påvisades första gången i Sverige 2010. Sedan första fyndet, som var i Värmland, har resistens påvisats på flera andra håll i landet.

Vid misstanke om eller påvisning av resistens bör man sluta behandla med Apistan och välja ett annat preparat eller andra bekämpningsmetoder. Hittills har inga rapporter om resistens mot amitraz som är den verksamma substansen i Apivar rapporterats i Sverige. Apivar är ett receptfritt läkemedel som precis som Apistan kommer i form av en bikupestrip. Apivar tillverkas av det franska företaget Véto-pharma som utvecklat produkten under 20 års tid och saluför medlet i över 35 länder.

Foto Richard Johansson Sveriges Biodlares Riksförbund

Godkända läkemedel i Sverige för behandling mot varroakvalster:

• Apiguard tymol
• Apistan tau-fluvalinat
• Apivar amitraz
• Dany’s BienenWohl oxalsyradihydrat
• Formic acid NOD myrsyra
• Oxybee oxalsyradihydrat
• VarroMed myrsyra, oxalsyradihydrat

Avelsarbete

Det pågår sedan många år tillbaka och på flera håll i världen avelsarbete för att öka binas motståndskraft mot varroa. Precis som hos det asiatiska biet Apis cerana så kan våra europeiska honungsbin stå emot angrepp och har utvecklat ärftliga egenskaper som ger viss resistens och tolerans mot varroa.

Varroakvalster kan vid snabb anblick förväxlas med bilusen som finns i Sverige. Den kan också misstas för tropilealapskvalster på de platser där dessa är förekommande.

Två varroakvalster och ett tropilaelapskvalster Foto: Dan Etheridge

Lithiumklorid som varroabekämpning

Varroabekämpning genom droppmetoden med oxalsyra

Varroabekämpning med spärrboxmetoden