Amerikansk yngelröta orsakas av en stavformig, sporbildande bakterie med namnet (Paenibacillus larvae). Sporerna är mycket motståndskraftiga mot all yttre påverkan, såsom uttorkning, värme, kyla och diverse kemikalier. Sporer som isolerats från infekterat kakmaterial har visat sig kunna vara livsdugliga efter många decennier.
Sporerna kommer in i bilarven med födan och förs ner i tarmkanalen. Där gror sporerna och frisätter de stavformiga bakterierna som börjar föröka sig redan i tarmkanalen. Bakterien tar sig sedan igenom tarmväggen och ytterligare förökning sker när kroppshålan och inre vävnader invaderats. Ju yngre larven är, desto färre sporer krävs det för att larven skall dö av infektionen. I bisamhällen som angripits av amerikansk yngelröta ser biodlaren inte nödvändigtvis direkt några symptom. Larver som dör innan täckningen rensas lätt ut av bina och kan ge upphov till s.k. hålat yngel som också kan ha flera andra orsaker. När biodlaren ser kliniska symptom på amerikansk yngelröta är det vanligt att sjukdomen funnits i samhället en tid men att bina hållit angreppet stången. När flera tiotals celler med symptom är synliga har bisamhället förlorat kontrollen över angreppet och samhällets undergång är då en tidsfråga. I biodlingen sprids amerikansk yngelröta fram för allt genom biodlarens ingrepp i bisamhället. Man ska dock komma ihåg att förekomst av yngelrötesporer på bin och i honung från ett bisamhälle inte betyder att det smittade samhället nödvändigtvis kommer att visa kliniska symtom på sjukdom. Vid provtagning går det alltså att hitta sporer av Amerikansk yngelröta under lång tid utan att samhället insjuknar med kliniska symptom. Därmed inte sagt att det är en sjukdom som inte är allvarlig för biodlingen. Får den ordentligt fäste är det en av de mest svårbekämpade sjukdomar över huvud taget, p.g.a. de långlivade sporerna.
Om bisamhällen dör av amerikansk yngelröta kommer resterande foderförråd att rövas ut av andra bin och effektivt sprida smitta mellan bisamhällen, i en omfattning som kan leda till kliniska sjukdomsutbrott som på sikt dödar andra bisamhällen. Röveri av döda eller döende samhällen är ett av de mest effektiva sätten att sprida amerikansk yngelröta i en biodling. Att flytta yngelramar mellan samhällen är givetvis också en effektiv smittspridningsväg. Det är således biodlaren som är den viktigaste länken i smittspridningen av amerikansk yngelröta inom biodlingen. Även om god hygien skall betonas och motverkar spridning av smittsamma mikroorganismer skall riskerna inte överbetonas. En kupkniv som sköljts i vatten från honungskladd har liten förutsättning att sprida sjukdom mellan samhällen, även om bakteriesporer kan isoleras därifrån genom odling. Samma gäller händer som tagit i smittförande ramar eller material.
Diagnos
Larver som dör av amerikansk yngelröta, och inte avlägsnas av bina får ett karakteristiskt utseende. Den döda larven får först ett ljusbrunt utseende, som sedan mörknar allteftersom larven sjunker ihop och börjar torka in på cellväggen. När ynglet dör i de täckta cellerna sjunker det normalt konkava cellocket in och blir missfärgat. Bina upptäcker att ynglet är dött och börjar öppna cellerna för att avlägsna det döda ynglet. På så vis uppstår det utseende på täckta yngelkakor som är typiskt för amerikansk yngelröta, men som vid en första anblick också kan förväxlas med andra yngelsjukdomar. Dött yngel som ännu inte torkat in och blivit till en mörk, nästan svart skorpa på cellväggen, har en typisk limliknande konsistens. Om man för ner en tändsticka eller annat motsvarande föremål i en cell med dött yngel, rör runt lite och långsamt drar upp stickan, kan man oftast dra upp en tråd på någon centimeter. Ingen annan yngelsjukdom i bisamhället visar samma symtombild. För att konfirmera en fältdiagnos av amerikansk yngelröta kan ett prov behöva undersökas med mikrobiologiska metoder på laboratorium. Yngelprover med symtom på sjukdom kan sändas till: Avdelningen för bin, Institutionen för ekologi, SLU, Box 7044, 750 07 Uppsala.
Bekämpning, sanering och förebyggande arbete
Allt bekämpningsarbete när det gäller amerikansk yngelröta är reglerad i lagstiftning och ska ske under ledning av bitillsynen på Länsstyrelsen. Påvisas amerikansk yngelröta i ett bisamhälle ska tillsynsman verkställa eller förelägga om förintande av bisamhället och förintande av bibostaden samt de ytterligare åtgärder som bedöms nödvändiga för bekämpning av sjukdomen. Bina från sjuka bisamhällen får absolut inte sparas för att sättas på nya ramar i en rengjord kupa. Det är inte heller tillåtet att använda någon form av antibiotika. Observera att en synligt sjuk larv räcker för att samhället ska förklaras som sjukt enligt lagen. I stor utsträckning är amerikansk yngelröta en vaxbunden smitta, och regelbundet vaxbyte reducerar risken för att det byggs upp spornivåer i samhällena som leder till sjukdomsutbrott. För att minska risken för nya utbrott är det en god regel att invintra samtliga samhällen i bigården på mellanväggar i bigårdar där kliniskt sjuka samhällen påträffats (och förintats), samtidigt som utbyggt vax bör smältas ner.
Lagstiftning
Regelverket kring sjukdomar hos honungsbin regleras i Bisjukdomslagen och Bisjukdomsförordningen samt Jordbruksverkets tillämpningsföreskrifter. Amerikansk yngelröta förekommer mer eller mindre allmänt i Götaland och Svealand. I Norrland förekommer den endast lokalt. Kartor över skydds- och övervakningszoner för amerikansk yngelröta finns på Jordbruksverket.se under Aktuella restriktioner för bin och humlor, https://jordbruksverket.se/djur/ovriga-djur/bin-och-humlor/aktuella-restriktioner-for-bin-och-humlor Vid misstanke om amerikansk yngelröta så måste biodlaren enligt lag göra en anmälan till bitillsynsman (Länsstyrelsen). Mer om lagstiftningen för amerikansk yngelröta hittar du här på friskabin.se under fliken Lagstiftning.
Mer att läsa om amerikansk yngelröta finns också i broschyren: ”Amerikansk yngelröta – biologi, diagnos och bekämpning”,
Ladda ner den här: Amerikansk yngelröta
